Vad är moln­tjäns­ter?

Om du inte kan eller vill sätta upp ett eget da­ta­cen­ter är moln­tjäns­ter lösningen. Denna dator­mo­dell erbjuder flera fördelar som är at­trak­ti­va för både pri­vat­per­so­ner och in­ter­na­tio­nel­la företag. Men vad är egent­li­gen moln­tjäns­ter? Vi tittar närmare på denna dator­mo­dell och förklarar dess fördelar och nackdelar.

Vad är moln­tjäns­ter?

Att sätta upp ett eget da­ta­cen­ter är tidskrä­van­de och kostsamt. Förutom att det krävs spe­ci­a­lis­ter för in­stal­la­tion och underhåll, går det inte att skala upp det efter behov. Det leder ofta till att fler resurser görs till­gäng­li­ga än vad som faktiskt behövs, vilket gör hela processen ganska in­ef­fek­tiv.

Moln­tjäns­ter löser många av dessa problem. Istället för att själva köpa, in­stal­le­ra och un­der­hål­la tekniken använder företag och pri­vat­per­so­ner webb­tjäns­ter som till­han­da­hålls av en enda le­ve­ran­tör. På så sätt drar an­vän­dar­na nytta av stor­drifts­för­de­lar och möj­lig­he­ten att snabbt, enkelt och dynamiskt skala upp eller ner sin kapacitet. I de flesta fall fungerar denna form av modern outsour­cing via en hy­res­mo­dell.

När det gäller moln­tjäns­ter kan de tjänster som erbjuds variera från moln­lag­rings­ut­rym­me som till­han­da­hålls av fjärr­serv­rar till in­fra­struk­tur i molnet, där an­vän­dar­na får tillgång till hela da­ta­cen­ter via internet.

Enligt en rapport från National Institute of Standards and Te­ch­no­lo­gy måste tjänster uppfylla vissa egen­ska­per för att kunna kallas moln­tjäns­ter:

• Själv­be­tjä­ning på begäran: An­vän­dar­na ska alltid kunna begära de resurser de behöver på egen hand utan att behöva kontakta tjäns­te­le­ve­ran­tö­ren.
• Bred nät­verk­såt­komst: Moln­tjäns­ter måste vara till­gäng­li­ga via internet och genom stan­dar­di­se­ra­de me­ka­nis­mer och protokoll som sä­ker­stäl­ler bred till­gäng­lig­het.
• Re­surspoo­ling: Pooling av flera da­tor­re­sur­ser är ett grund­läg­gan­de krav för moln­tjäns­ter. Detta görs i form av ser­ver­par­ker, som dynamiskt tilldelar och om­för­de­lar resurser, såsom pro­ces­sor­kraft och lag­rings­ut­rym­me, för att till­go­do­se behoven hos flera användare. Kunderna kanske inte känner till den exakta platsen för de resurser de använder.
• Snabb elas­ti­ci­tet: Le­ve­ran­sen av kapacitet måste vara snabb och be­hovs­ba­se­rad. I vissa fall kan skalning ske au­to­ma­tiskt utan att användare eller tjäns­te­le­ve­ran­tö­rer behöver ingripa.
• Mätbar tjänst: An­vänd­ning­en av moln­tjäns­ter övervakas hela tiden, vilket skapar större trans­pa­rens för både le­ve­ran­tö­rer och användare.

Precis som ett kraftverk är centrum för ett elnät, är moln­tjäns­ter van­ligt­vis också cen­tre­ra­de kring ett stort da­ta­cen­ter eller en ser­ver­farm, där re­sur­ser­na från flera datorer eller servrar samlas. Detta kallas grid computing och möjliggör hög prestanda. I kom­bi­na­tion med vir­tu­a­li­se­ring kan in­di­vi­du­el­la virtuella instanser skapas för användare inom nätverket. Nät­verk­såt­koms­ten fungerar sömlöst, så an­vän­da­ren behöver inte veta exakt var deras data lagras.

Vilka typer av moln­tjäns­ter finns det?

Det finns idag ett brett utbud av moln­lös­ning­ar på marknaden. Förutom pris och support skiljer sig dessa al­ter­na­tiv främst åt i fråga om vilka lager som erbjuds och vilken dis­tri­bu­tions­mo­dell som används. Termen ”lager” avser tjänstens om­fatt­ning, och dis­tri­bu­tions­mo­del­len anger vilken typ av moln det rör sig om.

Ser­vice­mo­dell

Ett lager motsvarar en specifik ser­vice­ni­vå, och de olika nivåerna eller lagren av ”som tjänst” beskriver tjänstens om­fatt­ning. De pre­sen­te­ras van­ligt­vis med hjälp av en py­ra­mid­mo­dell. In­fra­struk­tur som tjänst har den största om­fatt­ning­en, medan pro­gram­va­ra som tjänst fokuserar på specifika ap­pli­ka­tio­ner.

• In­frastructu­re as a Service (IaaS): På denna nivå erbjuder le­ve­ran­tö­rer kompletta hård­va­ru­lös­ning­ar: pro­ces­sor­kraft, lag­rings­ut­rym­me och nät­verks­tek­nik. De instanser som är till­gäng­li­ga för an­vän­da­ren är helt virtuella och uppdelade i re­surspoo­len. IaaS kan fungera som grund för yt­ter­li­ga­re lager, men erbjuds också som en fri­ståen­de produkt.
• Platform as a Service (PaaS): Detta lager går ett steg längre genom att till­han­da­hål­la en komplett molnmiljö istället för bara hårdvara. PaaS riktar sig främst till mjuk­va­ru­ut­veck­la­re. Tjäns­te­le­ve­ran­tö­rer erbjuder en färdig ut­veck­lings­mil­jö i molnet, som är värd på deras hårdvara. På så sätt sparar pro­gram­me­ra­re både tid och pengar genom att de inte behöver skapa och un­der­hål­la miljön själva.
• Software as a Service (SaaS): På det högsta lagret erbjuds an­vän­dar­na mjuk­va­ru­lös­ning­ar från molnet. SaaS är främst avsett för en typisk slu­tan­vän­da­re, eftersom de inte behöver oroa sig för att in­stal­le­ra och un­der­hål­la mjukvara och kan vara säkra på att hårdvaran är till­räck­ligt kraftfull. För att komma åt mjukvaran använder an­vän­dar­na antingen en webb­lä­sa­re eller ett begränsat program som laddar mjukvaran från molnet.
• Eve­ryt­hing as a Service (XaaS): Utöver de tre nivåerna som nämns ovan erbjuder le­ve­ran­tö­rer­na även andra tjänster. I detta fall används dock ofta termen ”as-a-service” i mark­nads­fö­rings­syf­te. En XaaS kan i allmänhet alltid hänföras till en annan nivå eller kanske till och med inte ha något med moln­tjäns­ter att göra. Humans as a Service (HuaaS) är till exempel helt enkelt en form av crowdsour­cing där en grupp människor utför uppgifter via internet.

Dis­tri­bu­tions­mo­del­ler

Dis­tri­bu­tions­mo­del­ler­na anger om in­stan­ser­na är re­ser­ve­ra­de för en enda kund eller delas med andra. Dis­tri­bu­tions­mo­del­ler­na ka­te­go­ri­se­ras utifrån om molnet är delat och vem det delas med.

• Privat moln: Servrarna används ute­slu­tan­de av en kund. Ett privat moln kan vara lokalt (internt moln) men behöver inte vara det. Även med en webb­ho­tell­le­ve­ran­tör som använder en ser­ver­farm är det möjligt att använda dedikerad hårdvara som andra kunder inte har tillgång till.
• Ge­men­skaps­moln: Ge­men­skaps­mol­net fungerar på samma sätt som ett privat moln, förutom att flera personer delar en dedikerad hård­va­ru­in­stans. An­vän­dar­na grupperas dock inte slump­mäs­sigt. Istället grupperas ofta kunder från samma bransch eller med liknande intressen. Dessutom kan ge­men­skaps­mol­net antingen hanteras internt i ett företag eller externt. Målet är att spara resurser jämfört med att driva flera privata moln.
• Of­fent­ligt moln: Denna typ av dis­tri­bu­tions­mo­dell motsvarar den faktiska idén bakom molnet. Det vill säga att du delar en ser­ve­ran­slut­ning med all­män­he­ten. Som användare kan du inte se eller ändra vem som kan använda ser­ver­re­sur­ser­na.
• Hy­brid­moln: Denna modell är en kom­bi­na­tion av ett privat moln och of­fent­li­ga moln. Det innebär att ett företag eller en individ kan bestämma vilka delar av sin verk­sam­het som ska vara privata – till exempel sä­ker­hets­a­spek­ter – och vilka som ska vara of­fent­li­ga.

Vilka är för­de­lar­na och nack­de­lar­na med moln­tjäns­ter?

Moln­tjäns­ter har betydande fördelar, särskilt för små och me­del­sto­ra or­ga­ni­sa­tio­ner. För sådana företag är det kostsamt att etablera en IT-in­fra­struk­tur och det kräver kon­ti­nu­er­lig support och underhåll från dedikerad personal. Dessutom är det bäst att ett da­ta­cen­ter växer i pro­por­tion till or­ga­ni­sa­tio­nens tillväxt. Eftersom detta tra­di­tio­nellt sett är svårt att uppnå tenderar företag att köpa ny hårdvara i fasta cykler baserat på en upp­skatt­ning av sina framtida behov. Detta leder ofta till att man köper in fler resurser än vad som faktiskt behövs.

Förutom skal­bar­het erbjuder moln­tjäns­ter yt­ter­li­ga­re fördelar. Pro­fes­sio­nel­la ser­ver­par­ker, såsom de som används av moln­tjänst­le­ve­ran­tö­rer, är mycket säkrare än vad de flesta or­ga­ni­sa­tio­ner kan hantera på plats. Dedikerad sä­ker­hets­per­so­nal och ser­ver­spe­ci­a­lis­ter skyddar da­ta­cent­ret från fysiska re­spek­ti­ve digitala attacker, och brand­sä­ker­hets­ex­per­ter ser till att data är skyddade mot brand. Slutligen utför de flesta le­ve­ran­tö­rer av moln­tjäns­ter ob­li­ga­to­ris­ka sä­ker­hetsko­pi­e­ring­ar av all data.

Moln­tjäns­ter har dock också vissa nackdelar, vilket är an­led­ning­en till att vissa fort­fa­ran­de inte har bytt. Generellt sett är man beroende av le­ve­ran­tö­ren och deras kon­fi­gu­ra­tio­ner. Om de har tekniska problem påverkar det direkt din verk­sam­het. Dessutom kräver moln­tjäns­ter en stark och stabil in­ter­netupp­kopp­ling för att vara effektiva och sä­ker­stäl­la att anställda kan arbeta effektivt.

Det största problemet när det gäller moln­lös­ning­ar är da­tain­tegri­te­ten. Även om det är sant att data är säkra i da­ta­cent­ret eller ser­ver­par­ken, innebär över­fö­ring av data via internet alltid en sä­ker­hets­risk. Dessutom är da­ta­cent­rets placering också avgörande. Om da­ta­cent­ret till exempel ligger i USA är moln­le­ve­ran­tö­ren enligt Patriot Act skyldig att på begäran överlämna data till ame­ri­kans­ka myn­dig­he­ter. Det är därför för­stå­e­ligt att många tvekar när de ska besluta om de ska använda moln­tjäns­ter eller inte.

Fördelar med moln­tjäns­ter

• Inga an­skaff­nings­kost­na­der
• Inget ka­pi­talå­ta­gan­de
• Skalbar efter behov
• Inga interna spe­ci­a­lis­ter krävs
• Da­ta­centren är väl un­der­håll­na och säkra

Nackdelar med moln­tjäns­ter

• Kräver stabil och snabb in­ter­netupp­kopp­ling
• Farhågor om dataskydd
• Beroende av le­ve­ran­tö­ren (le­ve­ran­törs­be­ro­en­de)
• Sä­ker­hets­risk under över­fö­ring
• Låga in­di­vi­du­el­la priser gör det frestande att boka mer resurser än du behöver

När började moln­tjäns­ter­na?

Att koppla samman datorer i nätverk för att ge an­vän­dar­na mer pro­ces­sor­kraft och lag­rings­ut­rym­me är inget nytt koncept. Redan på 1950-talet tog stor­da­to­rer ett steg mot moln­ba­se­rad da­ta­be­hand­ling. Då kunde an­vän­dar­na komma åt stor­da­torn via flera andra ter­mi­na­ler inom or­ga­ni­sa­tio­nen (i företag eller på uni­ver­si­tet) och utnyttja dess kapacitet. In­led­nings­vis skedde detta dock på timeshare-basis, vilket innebar att an­vän­dar­na måste boka tid för att kunna utnyttja stor­da­torns pro­ces­sor­kraft.

Under de följande år­tion­de­na ut­veck­la­des vir­tu­a­li­se­ring, vilket gjorde det möjligt att återskapa da­torin­stan­ser på ett abstrakt sätt. Slutligen, med upp­fin­ning­en av internet, blev sådana virtuella miljöer till­gäng­li­ga online och kom under 1990-talet att bli kom­mer­si­ellt till­gäng­li­ga för ett större antal användare.

Vid denna tidpunkt blev begreppet molnet mer populärt, men det var först vid mil­len­ni­e­skif­tet som företag och pri­vat­per­so­ner började bli alltmer in­tres­se­ra­de av tekniken. De första moln­tjäns­ter­na var enskilda tjänster, såsom utrymme för att dela filer eller Google Sheets och Docs, där flera användare kan arbeta samtidigt på ett dokument. Samtidigt började Amazon också till­han­da­hål­la sina enorma ser­ver­par­ker till andra användare. Tjänsten, som kallas Amazon Web Services (AWS), gör det möjligt för andra företag att använda e-han­dels­jät­tens in­fra­struk­tur och köra pro­gram­va­ra på den.

Idag är moln­tjäns­ter en del av vardagen för många människor. De flesta smartp­ho­nes (eller mer generellt, sakernas internet) är kon­ti­nu­er­ligt upp­kopp­la­de till molnet. Till exempel laddas foton som användare tar med sin smartp­ho­ne au­to­ma­tiskt upp till Apples eller Googles moln­tjänst, vilket gör det möjligt att komma åt dem från andra enheter.