En prox­y­ser­ver är en mel­lan­hand mellan en klient (t.ex. en dator) och en måls­erv­rar, som vi­da­re­be­ford­rar för­fråg­ning­ar och skickar tillbaka svar. Den kan användas för ano­ny­mi­se­ring, för­bätt­rad säkerhet, begränsad åtkomst eller snabbare an­slut­ning­ar genom caching.

En prox­y­ser­ver är ett kom­mu­ni­ka­tions­gräns­snitt i ett nätverk som fungerar som mel­lan­hand mellan två da­tor­sy­stem. Prox­y­ser­verns grund­läg­gan­de uppgift är att ta emot kli­ent­för­fråg­ning­ar å serverns vägnar och vi­da­re­be­ford­ra dem med sin egen IP-adress till måldatorn. I denna typ av kom­mu­ni­ka­tion finns det ingen direkt koppling mellan av­sän­da­ren och mot­ta­ga­ren. Ibland är det så att det begärande systemet och måldatorn inte är medvetna om att de har att göra med en proxy.

Hur fungerar en prox­y­ser­ver?

En prox­y­ser­ver fungerar som mel­lan­hand mellan en klient (t.ex. en dator eller smartp­ho­ne) och måls­erv­rar­na på internet.

När en användare gör en begäran, till exempel att öppna en webbsida, skickas den inte direkt till måls­erv­rar­na utan först till prox­y­ser­vern. Prox­y­ser­vern bearbetar begäran, kan ändra eller analysera den och vi­da­re­be­ford­rar den sedan till den faktiska servern. När svaret från måls­erv­rar­na anländer tar prox­y­ser­vern emot det, kan bearbeta det igen och skickar tillbaka det till an­vän­da­ren.

Bild: Schematic representation of how a proxy server works
A proxy server is an in­ter­me­di­a­ry between client and server that forwards requests and responses.

Vissa prox­y­serv­rar cachar ofta ef­ter­frå­gat innehåll för att kunna leverera det snabbare vid senare för­fråg­ning­ar och minska be­last­ning­en på servern. Beroende på kon­fi­gu­ra­tio­nen kan proxyn också filtrera nät­verk­stra­fik, till exempel genom att blockera eller omdi­ri­ge­ra vissa för­fråg­ning­ar. Dessutom kan den ersätta an­vän­da­rens ur­sprung­li­ga IP-adress med sin egen, så att måls­erv­rar­na endast ser proxyns IP-adress.

Vad skiljer prox­y­serv­rar och VPN från varandra?

En prox­y­ser­ver och ett VPN (Virtual Private Network) kan vid första anblicken verka ha liknande funk­tio­ner, men de skiljer sig åt i sin funktion och skydds­ni­vå. Medan en proxy endast omdi­ri­ge­rar trafiken från enskilda ap­pli­ka­tio­ner eller webb­lä­sar­för­fråg­ning­ar, krypterar ett VPN hela enhetens in­ter­net­tra­fik. Detta ger ett högre in­tegri­tets­skydd och säkrar data mot av­lyss­nings­för­sök, även i osäkra nätverk.

En annan skillnad ligger i IP-maskering. Medan en prox­y­ser­ver endast ändrar IP-adressen för specifika för­fråg­ning­ar, ersätter ett VPN an­vän­da­rens hela IP-adress. Dessutom är VPN ofta mer kraft­ful­la för sä­ker­hets­kri­tis­ka ap­pli­ka­tio­ner eftersom de skyddar data från hackare och över­vak­nings­pro­gram. Detta påverkar dock också has­tig­he­ten. VPN är i allmänhet lång­sam­ma­re än prox­y­serv­rar på grund av yt­ter­li­ga­re da­takryp­te­ring. Prox­y­serv­rar är däremot snabbare och enklare att kon­fi­gu­re­ra.

Hur man kon­fi­gu­re­rar en prox­y­ser­ver

Hur du kon­fi­gu­re­rar en prox­y­ser­ver beror på vilket ope­ra­tiv­sy­stem eller vilken ap­pli­ka­tion du använder.

  • Windows: I Windows kan en prox­y­ser­ver kon­fi­gu­re­ras via nät­verks­in­ställ­ning­ar­na. Öppna In­ställ­ning­ar, gå till Nätverk och internet och välj avsnittet Proxy. Där kan du antingen ange en URL för au­to­ma­tisk kon­fi­gu­ra­tion eller manuellt ställa in en prox­y­ser­ver med IP-adress och port.
  • macOS: I macOS görs in­ställ­ning­ar­na via Syste­min­ställ­ning­ar under Nätverk, där prox­y­ser­vern aktiveras och kon­fi­gu­re­ras i de avan­ce­ra­de al­ter­na­ti­ven.
  • Webb­lä­sa­re: I webb­lä­sa­re kan prox­y­ser­vern kon­fi­gu­re­ras med hjälp av webb­lä­sarin­ställ­ning­ar­na. Detta är särskilt an­vänd­bart för att kringgå nät­verks­be­gräns­ning­ar.
  • Mobila enheter: På mobila enheter ställs prox­y­ser­vern in under Wi-Fi-in­ställ­ning­ar­na för re­spek­ti­ve nätverk.
  • Fö­re­tags­sam­man­hang: För företag eller större nätverk kan en prox­y­ser­ver kon­fi­gu­re­ras på en separat dator eller brandvägg, ofta med spe­ci­a­li­se­rad pro­gram­va­ra som Squid eller Microsoft Forefront TMG. Vissa prox­y­serv­rar kräver au­ten­ti­se­ring, där ett an­vän­dar­namn och lösenord måste anges. Efter kon­fi­gu­ra­tio­nen bör an­slut­ning­en testas genom att öppna en webbsida eller kon­trol­le­ra IP-adressen för att sä­ker­stäl­la att prox­y­ser­vern fungerar korrekt.

Fördelar och nackdelar med prox­y­serv­rar

Prox­y­serv­rar erbjuder en rad fördelar. Särskilt an­märk­nings­värt är ano­ny­mi­se­ring­en, eftersom prox­y­ser­vern kan dölja an­vän­dar­nas IP-adresser och därmed skydda deras identitet på internet. Dessutom möjliggör prox­y­serv­rar cache­lag­ring av webbsidor, vilket minskar trafiken och snabbar upp ladd­nings­ti­der­na. En prox­y­ser­ver kan också användas för last­ba­lan­se­ring, där in­kom­man­de för­fråg­ning­ar fördelas över flera servrar för att jämnt fördela be­last­ning­en.

I företag och ut­bild­nings­in­sti­tu­tio­ner används ofta prox­y­serv­rar för att kon­trol­le­ra åtkomsten till vissa webb­plat­ser och filtrera bort oönskat innehåll. Geo­gra­fis­ka be­gräns­ning­ar kan också kringgås med en proxy genom att ändra an­vän­da­rens plats. En annan fördel är skyddet mot skadliga webb­plat­ser, eftersom prox­y­ser­vern kan blockera misstänkt trafik.

Det finns dock också några nackdelar. Gratis eller osäkra prox­y­serv­rar kan utgöra en sä­ker­hets­risk, eftersom de kan avlyssna data och till och med samla in personlig in­for­ma­tion. Till skillnad från VPN-tjänster erbjuder många prox­y­serv­rar inte end-to-end-kryp­te­ring, vilket gör trafiken sårbar för av­lyss­ning av tredje part. Dessutom kan prox­y­serv­rar sänka in­ter­net­has­tig­he­ten på grund av högt an­vän­da­ran­tal eller dålig kon­fi­gu­ra­tion. Vissa webb­plat­ser upptäcker och blockerar proxy-IP-adresser, vilket innebär att åtkomsten till visst innehåll förblir begränsad. Dessutom kan det vara kom­pli­ce­rat för oerfarna användare att kon­fi­gu­re­ra en egen prox­y­ser­ver.

Fördelar Nackdelar
Ano­ny­mi­se­ring Sä­ker­hets­risk vid an­vänd­ning av osäker pro­gram­va­ra
Ökad hastighet genom caching Saktad in­ter­net­has­tig­het
Åt­komst­kon­troll till webb­plat­ser Bloc­ke­ra­de proxy-IP-adresser hindrar ibland oav­sikt­ligt åtkomst
Kringgå geo­gra­fis­ka be­gräns­ning­ar Ibland ingen end-to-end-kryp­te­ring
Bloc­ke­ring av misstänkt innehåll
Last­ba­lan­se­ring

An­vänd­nings­om­rå­den för en prox­y­ser­ver

Det finns olika skäl att im­ple­men­te­ra en prox­y­ser­ver. Som mel­lan­hand mellan två kom­mu­ni­ka­tions­part­ner kan denna nät­verks­kom­po­nent im­ple­men­te­ra en rad yt­ter­li­ga­re funk­tio­ner.

Last­ba­lan­se­ring och fil­tre­ring

En prox­y­ser­ver möjliggör da­ta­ut­byte mellan två system även när en di­rek­tan­slut­ning är omöjlig på grund av in­kom­pa­tib­la IP-adresser, till exempelom en komponent använder IPv4 och den andra använder den nya IPv6-stan­dar­den. Data som tar en omväg via en proxy kan också filtreras och cache­lag­ras för att blockera visst web­bin­ne­håll för klienter eller au­to­ma­tiskt avvisa miss­tänk­ta ser­ver­för­fråg­ning­ar.

Vidare kan en prox­y­ser­ver, i samband med last­ba­lan­se­ring, fördela in­kom­man­de för­fråg­ning­ar över olika målsystem för att sä­ker­stäl­la en rimlig total nät­verks­be­last­ning. Dessutom är en prox­y­ser­ver en central komponent i brand­väg­gen som skyddar da­tor­sy­stem från attacker från of­fent­li­ga nätverk.

Proxy som cache

En annan stan­dard­funk­tion för en prox­y­ser­ver är caching. För att snabbt kunna svara på åter­kom­man­de för­fråg­ning­ar från ett lokalt nätverk lagrar en korrekt kon­fi­gu­re­rad prox­y­ser­ver till­fäl­ligt en kopia av den data den tar emot från servrar på internet i sin cache. Web­bin­ne­håll som ef­ter­frå­gas ofta behöver inte laddas om varje gång utan kan levereras direkt. Detta sparar tid och bandbredd.

Band­bredds­kon­troll och last­för­del­ning

När en prox­y­ser­ver används för band­bredds­kon­troll fördelar den för­de­fi­ni­e­ra­de resurser till nät­verks­kli­en­ter baserat på be­last­ning. Detta sä­ker­stäl­ler att enskilda ap­pli­ka­tio­ner inte blockerar band­bred­den helt. Som ett centralt gräns­snitt möjliggör en prox­y­ser­ver också om­för­del­ning av re­surskrä­van­de kli­ent­för­fråg­ning­ar eller ser­ver­svar mellan olika system, vilket möjliggör en jämn be­last­nings­för­del­ning inom ett da­tornät­verk.

Ano­ny­mi­se­ring

Eftersom prox­y­serv­rar för­hind­rar en direkt an­slut­ning mellan avsändare och mottagare är det möjligt att dölja en klients IP-adress bakom kom­mu­ni­ka­tions­gräns­snit­tet. Detta möjliggör en viss grad av ano­ny­mi­tet, eftersom an­vän­dar­na utåt sett använder prox­y­serv­rar­nas IP-adress och plats. I länder med strikt in­ter­net­cen­sur eller begränsad tillgång till upp­hovs­rätts­skyd­dat innehåll används ibland prox­y­serv­rar utomlands för att kringgå geobloc­ke­ring.

Vilka olika typer av prox­y­serv­rar finns det?

Förutom en allmän de­fi­ni­tion av proxy finns det olika be­näm­ning­ar för olika typer av prox­y­serv­rar, som ofta inte skiljs tydligt åt. De avser både den tekniska im­ple­men­te­ring­en av nät­verks­kom­po­nen­ten och ap­pli­ka­tions­spe­ci­fi­ka skill­na­der.

Framåt- vs bak­åt­proxy

Prox­y­serv­rar kan im­ple­men­te­ras i två rikt­ning­ar. En fram­åt­proxy tjänar till att skydda ett kli­ent­nät­verk från påverkan från internet. Om mål­sy­ste­met, till exempel en webb­ser­ver, ska skyddas av en uppströms prox­y­ser­ver kallas det en omvänd proxy.

  • Forward proxy (kli­ent­skydd): När en prox­y­ser­ver in­stal­le­ras som ett gräns­snitt mellan ett privat nätverk (LAN) och internet kan lokala enheter effektivt skyddas från påverkan från det of­fent­li­ga nätverket. För­fråg­ning­ar från LAN tas emot av proxyn och vi­da­re­be­fordras med dess IP-adress som av­sän­dar­a­dress till må­len­he­ten på internet. Svars­pa­ket från internet adres­se­ras därmed inte till klienten i LAN utan passerar också genom prox­y­ser­vern innan de vi­da­re­be­fordras till den faktiska des­ti­na­tio­nen. Generellt fungerar prox­y­ser­vern som en kon­trollin­stans. Mot­sva­ran­de sä­ker­hets­sy­stem behöver inte in­stal­le­ras på varje klient i nätverket utan kan im­ple­men­te­ras på ett han­ter­bart antal prox­y­serv­rar.
  • Omvänd proxy (server skydd): Webb­serv­rar kan också säkras yt­ter­li­ga­re genom att placera en prox­y­ser­ver framför åtkomster från det of­fent­li­ga nätverket. Kunder från internet får inte direkt åtkomst till måldatorn. Istället tas för­fråg­ning­ar emot av prox­y­ser­vern, kon­trol­le­ras enligt kon­fi­gu­re­ra­de sä­ker­hets­reg­ler och vi­da­re­be­fordras till bak­grunds­ser­vern om de anses säkra.

Ap­pli­ka­tions­ni­vå kontra kretsnivå

Vissa prox­y­serv­rar är tekniskt utformade för att analysera datapaket som skickas till dem för vi­da­re­be­ford­ran. Andra prox­y­imple­men­te­ring­ar har dock inte tillgång till paketdata. I sådana fall kan fil­tre­rings­funk­tio­ner im­ple­men­te­ras baserat på av­sän­da­rens IP-adress och den adres­se­ra­de porten.

  • Proxy på ap­pli­ka­tions­ni­vå: En proxy på ap­pli­ka­tions­ni­vå finns på ap­pli­ka­tions­lag­ret (lager 7) i OSI-re­fe­rensmo­del­len. Denna typ av prox­y­ser­ver har funk­tio­ner för att analysera datapaket och blockera, ändra eller vi­da­re­be­ford­ra dem enligt för­kon­fi­gu­re­ra­de regler. En proxy på ap­pli­ka­tions­ni­vå kallas också en ap­pli­ka­tion eller ett ap­pli­ka­tions­fil­ter.
  • Proxy på kretsnivå: Proxyn på kretsnivå fungerar på trans­port­lag­ret (lager 4) i OSI-re­fe­rensmo­del­len och kan därför inte analysera paketdata. Denna typ av prox­y­ser­ver används van­ligt­vis som en brand­vägg­s­fil­ter­mo­dul och möjliggör fil­tre­ring av datapaket via portar och IP-adresser. Till skillnad från proxyn på ap­pli­ka­tions­ni­vå kan proxyn på kretsnivå inte påverka själva kom­mu­ni­ka­tio­nen. Istället baseras fil­tre­ring­en på en allt-eller-inget-princip. Datapaket passerar antingen igenom eller blockeras.

De­di­ke­ra­de kontra generiska prox­y­serv­rar

Klas­si­fi­ce­ring­en baserad på termerna “dedikerad” och “generisk” avser om en prox­y­ser­ver ansvarar för endast ett kom­mu­ni­ka­tions­pro­to­koll (dedikerad proxy) eller om nät­verks­gräns­snit­tet fungerar som kon­takt­punkt för alla kom­mu­ni­ka­tions­pro­to­koll (generisk proxy).

  • Dedikerad proxy: En dedikerad prox­y­ser­ver är kon­fi­gu­re­rad för ett specifikt kom­mu­ni­ka­tions­pro­to­koll, precis som namnet antyder. Van­ligt­vis används olika de­di­ke­ra­de prox­y­serv­rar pa­ral­lellt för olika protokoll som HTTP, FTP eller SMTP.
  • Generisk proxy: Till skillnad från de­di­ke­ra­de prox­y­serv­rar är en generisk prox­y­ser­ver inte spe­ci­a­li­se­rad och används för flera kom­mu­ni­ka­tions­pro­to­koll.

I praktiken im­ple­men­te­ras en proxy på ap­pli­ka­tions­ni­vå van­ligt­vis som en dedikerad prox­y­ser­ver. Generiska prox­y­serv­rar används däremot som prox­y­serv­rar på kretsnivå. Följakt­li­gen används de mot­sva­ran­de termerna ibland om­väx­lan­de.

Gå till huvudmeny