En översikt över de vik­ti­gas­te Linux-kom­man­do­na

Liksom de flesta moderna ope­ra­tiv­sy­stem har även Linux ett skal som du kan använda för att styra systemet med kom­man­do­rads­kom­man­don. Alla in­ställ­ning­ar som du gör via det grafiska an­vän­dar­gräns­snit­tet (GUI) kan även göras via skalet. Vi visar dig de vik­ti­gas­te Linux-kom­man­do­na och förklarar deras funktion och an­vänd­nings­om­rå­de.

Lista över de 50 vik­ti­gas­te Linux-kom­man­do­na

sudo-kommandot i Linux

Kommandot Linux sudo(sub­sti­tu­te user do) kan ställa in pro­gram­kal­let så att det körs med en annan an­vän­da­res rät­tig­he­ter. Som regel krävs ett lösenord för detta. Kommandot sudo frågar alltid efter lö­senor­det för det an­vän­dar­kon­to som anropas.

Om kommandot anges utan an­vän­dar­namn, anges su­pe­ran­vän­da­ren root som må­lan­vän­da­re.

sudo -u USERNAME PROGRAM CALL

ls-kommandot i Linux

Linux ls -kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet ls står för list och används för att visa in­ne­hål­let i en katalog (namnen på alla filer och mappar som finns i den angivna katalogen).

Kom­man­dots syntax är:

ls [OPTIONS] DIRECTORY

Om ls används utan en ka­ta­log­post, listar kommandot in­ne­hål­let i den aktuella katalogen. Med hjälp av yt­ter­li­ga­re al­ter­na­tiv kan du definiera vilken in­for­ma­tion som visas och hur den visas.

cd-kommandot i Linux

Linux-kommandot cd står för change directory(ändra katalog) och används för na­vi­ge­ring i ka­ta­log­trä­det.

Kom­man­dots syntax är:

cd [OPTION] DIRECTORY

Om ingen mål­ka­ta­log anges, växlar cd au­to­ma­tiskt till an­vän­da­rens hem­ka­ta­log. Om cd används med ett mi­nus­tec­ken (-), växlar det tillbaka till fö­re­gå­en­de katalog.

touch-kommandot i Linux

Linux-kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet touch kan användas för att ändra tids­stämp­lar för åtkomst och ändringar av filer. Om touch tillämpas på en fil som ännu inte finns skapas den au­to­ma­tiskt, vilket innebär att kommandot också kan användas för att skapa tomma filer. Använd touch enligt följande mönster:

touch [OPTIONS] FILE

För att ställa in tids­stäm­peln för en fil till önskat datum, använd OPTION -t till­sam­mans med tids­in­for­ma­tio­nen i for­mu­lä­ren [YY]MMDDhhmm[.ss].

Exempel:

touch -t 1703231037 file.txt

Tidstämp­lar för åtkomst och ändringar är nu inställda på 23 mars 2017, kl. 10:37. Ändringen kan begränsas till åtkomst eller tidstämp­lar med al­ter­na­ti­ven -a och -m. Om kommandot touch används utan al­ter­na­tiv -t används den aktuella tidstäm­peln.

mkdir-kommandot i Linux

Kommandot Linux mkdir står för make directory(skapa katalog) och gör det möjligt för Linux-användare att skapa nya kataloger. Använd följande syntax för att skapa en ny katalog i den aktuella katalogen:

mkdir [OPTION] DIRECTORY NAME

Om en katalog ska skapas i en viss mål­ka­ta­log, ange den absoluta eller relativa sökvägen till katalogen.

rm-kommandot i Linux

Kommandot Linux rm (remove) raderar filer eller hela kataloger permanent. Pro­gram­an­ro­pet baseras på följande syntax:

rm [OPTIONS] FILE/DIRECTORY

Om en katalog ska raderas till­sam­mans med alla dess un­der­ka­ta­lo­ger, använd då rm plus al­ter­na­ti­vet -R (–recursive).

rmdir-kommandot i Linux

Om du vill ta bort en viss katalog använder du kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet rmdir (ta bort katalog) enligt följande syntax:

rmdir [OPTION] DIRECTORY

Du kan endast ta bort tomma kataloger med rmdir. För att ta bort en katalog till­sam­mans med alla dess filer och un­der­ka­ta­lo­ger använder du kommandot rm (ta bort) med al­ter­na­ti­vet –r.

I andra artiklar hittar du yt­ter­li­ga­re sätt att ta bort en Linux-fil eller ta bort en Linux-katalog.

mv-kommandot i Linux

Kommandot Linux mv (flytta) kopierar en fil eller katalog och raderar det ur­sprung­li­ga elementet. Om det används inom samma katalog kan mv användas för att byta namn på filer.

Pro­gram­an­ro­pet baseras på följande syntax:

mv [OPTIONS] SOURCE TARGET

cp-kommandot i Linux

Kommandot Linux cp (kopiera) används för att kopiera filer och kataloger. Kom­man­dots grund­läg­gan­de syntax är:

cp [OPTIONS] SOURCE TARGET

KÄLLAN är det element som ska kopieras. Antingen en fil eller en katalog de­fi­nie­ras sedan som MÅLET för ko­pi­e­rings­pro­ces­sen. Om du de­fi­ni­e­rar en befintlig fil som målfil skrivs dess innehåll över med källfilen. Du har också möjlighet att skapa en ny fil med valfritt namn som målfil.

pwd-kommandot i Linux

Använd kommandot Linux pwd (för­kort­ning för print working directory) för att visa namnet på den aktuella ar­betska­ta­lo­gen.

Kom­man­dots syntax är:

pwd [OPTIONS]

zip-kommandot i Linux

Använd kommandot zip för att kom­pri­me­ra flera filer till ett zip-arkiv. Kom­man­dots syntax är:

zip DESTINATION FILES

DES­TI­NA­TION är namnet eller sökvägen till den re­sul­te­ran­de zip-filen. FILES avser filnamnen eller sök­vä­gar­na till de filer som ska kom­pri­me­ras (se­pa­re­ra­de med mel­lanslag).

kommandot unzip i Linux

Du kan använda unzip för att extrahera filer från zip-arkiv. Syntaxen är:

unzip FILE.zip -d DESTINATION

Här avser FILE zip-arkiven från vilka filerna ska ex­tra­he­ras. Al­ter­na­tivt kan du använda al­ter­na­ti­vet -d TARGET för att ange en mål­ka­ta­log där de re­sul­te­ran­de filerna ska lagras. Annars lagras filerna i den aktuella katalogen.

ln-kommandot i Linux

Kommandot Linux ln (för­kort­ning för länk) skapar en genväg till en fil eller en katalog. Detta skapar en yt­ter­li­ga­re ka­ta­log­post för denna fil, vilket gör att du kan komma åt re­spek­ti­ve fil via en annan filväg. Anropet för ln måste alltid innehålla åt­minsto­ne sökvägen till källfilen.

ln [OPTIONS] path/to/sourcefile

I det här fallet skapas en genväg i den aktuella ar­betska­ta­lo­gen med samma namn. Du kan också ange en målväg och sedan namnge genvägen efter eget önskemål:

ln [OPTIONS] path/to/sourcefile path/to/shortcut

cat-kommandot i Linux

Kommandot Linux cat (för­kort­ning för con­ca­te­na­te) ut­veck­la­des som ett verktyg för att kombinera fi­l­in­ne­håll och kan användas som en pager för att visa fi­l­in­ne­håll i ter­mi­na­len.

Använd cat med följande syntax i ter­mi­na­len för att läsa en fil och skriva ut den till stdout (stan­dardut­mat­ning­en):

cat OPTIONS FILE

Flera filer kan separeras med mel­lanslag:

cat OPTIONS FILE1 FILE2

grep-kommandot i Linux

Med kommandot Linux grep kan du söka igenom textfiler. Alla tec­ken­sträng­ar eller reguljära uttryck kan användas som sök­möns­ter. Använd grep enligt följande syntax:

grep [OPTIONS] SEARCH PATTERN [FILE(S)]

Om grep hittar en sträng som motsvarar sök­mönst­ret, visas radnumret till­sam­mans med filnamnet i ter­mi­na­len. I allmänhet används grep på alla filer i den aktuella katalogen. Al­ter­na­ti­vet -r aktiverar en rekursiv sökning i un­der­ka­ta­lo­ger­na.

diff-kommandot i Linux

Kom­man­do­rads­pro­gram­met diff används för att jämföra två filer. Du kan också använda diff för att avgöra om två kataloger in­ne­hål­ler samma filer.

Starta pro­gram­met i ter­mi­na­len med följande syntax:

diff [OPTIONS] FILE1 FILE2

cmp-kommandot i Linux

cmp ingår i paketet diff och används för att jämföra fi­l­in­ne­håll. Till skillnad från diff sker ju­ste­ring­en på byte-nivå och är därför särskilt lämplig för binära filer. Använd cmp enligt följande syntax:

cmp [OPTIONS] FILE1 FILE2

Om cmp hittar skill­na­der, visar kom­man­do­rads­pro­gram­met byte- och radnumret för den första av­vi­kel­sen i ter­mi­na­len.

tar-kommandot i Linux

Kommandot tar låter dig skriva olika filer och kataloger se­kven­ti­ellt till en tar och använda den som sä­ker­hetsko­pia för åter­ställ­ning vid behov. Till skillnad från zip-formatet som är vanligt i Windows behålls alla an­vän­dar­rät­tig­he­ter för den ar­ki­ve­ra­de filen även efter uppack­ning. Använd följande syntax:

tar [OPTIONS] FILES

Om du vill skapa ett nytt arkiv använder du tar med al­ter­na­ti­ven -c (skapa nytt arkiv) och -f (skriv arkiv till en given fil eller läs från den). Läs mer i vår artikel om tar-sä­ker­hetsko­pi­or och hur man skapar arkiv under Linux.

echo-kommandot i Linux

Använd kommandot Linux echo för att skriva ut strängar rad för rad på stan­dardut­mat­ning­en (van­ligt­vis ter­mi­na­len).

Den allmänna kom­man­do­syn­tax­en lyder:

echo [OPTIONS] STRING

clear-kommandot i Linux

Använd kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet clear för att rensa skär­m­in­ne­hål­let.

clear

Du får en tom terminal med en prompt. Äldre in­mat­ning­ar finns kvar i scroll­back-bufferten. Istället för att använda det här kommandot kan du också rensa ter­mi­na­len med tan­gent­kom­bi­na­tio­nen [Ctrl] + [L].

ssh-kommandot i Linux

Du kan använda ssh för att ansluta din dator till en extern dator via SSH-pro­to­kol­let, vilket innebär att du då befinner dig i skalet på den andra datorn. Syntaxen är följande:

ssh USERNAME@HOSTNAME

Här betecknar USERNAME och HOSTNAME det an­vän­dar­namn som du vill logga in med och adressen till den externa datorn.

wget-kommandot i Linux

Du kan använda kommandot Linux wget för att ladda ner filer från internet. Använd följande syntax för detta:

wget [OPTION] LINK

Här anger LINK den URL där filen finns. Du kan valfritt använda det valfria ar­gu­men­tet -c för att fortsätta en ned­ladd­ning som har avbrutits.

ping-kommandot i Linux

Använd kommandot Linux ping för att testa till­gäng­lig­he­ten till andra datorer i nätverket. Kommandot baseras på följande syntax:

ping [OPTIONS] TARGET

Till­sam­mans med rund­gångs­ti­den (RTT) – tidsin­ter­val­let mellan sändning av da­ta­pa­ke­tet och mot­ta­gan­de av svar – skriver ping även mål­sy­ste­mets IP-adress i ter­mi­na­len. Du kan använda valfria argument för att ställa in antalet paket eller sekunder efter vilka ping avslutar sig själv.

ftp- eller sftp-kommandot i Linux

Detta ger dig möjlighet att utbyta filer mellan det lokala systemet och en annan dator i nätverket. Använd FTP (File Transfer Protocol) enligt följande syntax för att upprätta en an­slut­ning till FTP-servern på måldatorn:

ftp [OPTIONS] [HOST[PORT]]

Adres­se­ring­en sker via värdnamn eller IP-adress. Det är valfritt att ange ett port­num­mer. Använd endast FTP i nätverk som du litar på, eftersom detta protokoll inte är säkert. Av sä­ker­hets­skäl är det nästan alltid lämpligt att använda SFTP (SSH File Transfer Protocol). Kom­man­do­rads­pro­gram­met sftp fungerar som ftp för att överföra data i nätverket, men här är över­fö­ring­en krypterad. SFTP använder Secure Shell (SSH) som standard, dvs. även dess au­ten­ti­se­rings­me­to­der. Vi förklarar hur du använder SSH-nycklar för din nät­verk­san­slut­ning i en annan artikel.

ip-kommandot i Linux

Kom­man­do­rads­pro­gram­met ip ingår i pro­gram­sam­ling­en iproute2, med vilken nät­verks­gräns­snitt begärs och kon­fi­gu­re­ras via ter­mi­na­len. Den allmänna syntaxen för kommandot lyder:

ip [OPTIONS] OBJECT [COMMAND [ARGUMENT]]

Vilken åtgärd som utförs av ip de­fi­nie­ras med hjälp av objekt, un­der­kom­man­don och deras argument.

Pro­gram­met stöder olika objekt, såsom address (IP-adress), link (nät­verks­gräns­snitt), route (post i rou­ting­ta­bel­len) eller tunnel, till vilka un­der­kom­man­don såsom add, change, del, list eller show kan läggas till.

Om du till exempel vill komma åt IP-adressen för ett visst nät­verks­gräns­snitt (dvs. eth0) använder du kommandot ip i kom­bi­na­tion med objektet address, kommandot show och ar­gu­men­tet dev eth0:

ip address show dev eth0

Vi kommer att visa dig hur du visar en IP-adress i Linux mer de­tal­je­rat i en annan artikel.

Kom­man­do­na apt, pacman och yum i Linux

Varje Linux-dis­tri­bu­tion har en pa­ket­han­te­ra­re som du kan använda för att ladda ner och hantera pro­gram­pa­ket. Syntaxen för in­stal­la­tion av appar är följande:

apt install [PACKET] # Debian-based distributions such as Ubuntu
pacman -S [PACKET] # Arch-based distributions
yum install [PACKET] # Red Hat-based distributions

[PACKET] är namnet på det paket eller program du vill in­stal­le­ra. I de flesta fall måste dessa kommandon utföras via sudo i root-läge. För andra dis­tri­bu­tio­ner som använder andra pa­ket­han­te­ra­re kan kom­man­do­na skilja sig åt. Varje hanterare har också kommandon för att ta bort paket, uppdatera pa­ket­lis­tan och uppdatera alla in­stal­le­ra­de paket, bland annat. På Ubuntu är dessa kommandon följande.

apt remove [PACKET] # remove package
apt update # update package list
apt upgrade # upgrade packages

netstat-kommandot i Linux

Kom­man­do­rads­pro­gram­met netstat används för att fråga status för nät­verks­gräns­snitt. Den allmänna syntaxen för kommandot lyder:

netstat [OPTIONS]

Använd netstat utan al­ter­na­tiv för att visa alla öppna socklar i ter­mi­na­len. Du kan också använda följande al­ter­na­tiv för att visa rou­ting­ta­bel­len (-r), gräns­snitts­sta­tistik (-i), maskerade an­slut­ning­ar (-M) eller nät­verkslänks­med­de­lan­den (-N). Läs mer i vår in­tro­duk­tion till netstat.

tra­ce­rou­te-kommandot i Linux

För att spåra trans­port­vä­gen för ett IP-datapaket mellan ditt system och en måldator kan du använda kommandot traceroute. Använd följande mönster.

traceroute [OPTIONS] HOSTNAME

Via traceroute kan du iden­ti­fi­e­ra vilka routrar och in­ter­net­no­der ett IP-paket passerar på sin väg till måldatorn – till exempel för att undersöka orsaken till en för­dröj­ning.

route-kommandot i Linux

Med kom­man­do­rads­pro­gram­met route kan kärnans IP-rou­ting­ta­bell begäras och redigeras. Kommandot baseras på följande syntax:

route [OPTIONS] [add|del] [-net|-host] TARGET

Använd kommandot utan al­ter­na­tiv för att visa den full­stän­di­ga rou­ting­ta­bel­len för kärnan:

route

Om du vill ställa in en rutt till ett nätverk använder du un­der­kom­man­dot add.

route add -net 10.0.0.0

dig-kommandot i Linux

dig är ett sök­verk­tyg som kan användas för att begära in­for­ma­tion från DNS-servern och visa den i ter­mi­na­len. Kom­man­do­rads­pro­gram­met används van­ligt­vis enligt följande syntax för att begära IP-adressen och annan DNS-in­for­ma­tion för ett givet domännamn:

dig [@SERVER] [DOMAIN] [TYPE]

SERVER är den DNS-server som ska sökas efter önskad in­for­ma­tion. Om ingen server anges iden­ti­fi­e­rar dig standard-DNS-servern från filen /etc/resolv.conf. DOMAIN står för det domännamn från vilket DNS-in­for­ma­tio­nen ska iden­ti­fie­ras. TYPE används för att ange typen av förfrågan, dvs. ANY (alla poster), A (IPv4-post för en värd) eller AAAA (IPv6-post för en värd). Stan­dard­för­fråg­nings­ty­pen de­fi­nie­ras som A.

kommandot mount och unmount i Linux

Om ett filsystem ska in­te­gre­ras i ope­ra­tiv­sy­ste­mets ka­ta­logs­truk­tur via ka­ta­logs­truk­tu­ren, används kom­man­do­rads­pro­gram­met mount under Linux. Den allmänna syntaxen för kommandot lyder:

mount [OPTIONS] DEVICE MOUNTPOINT

DEVICE = Sökväg till en­hets­fi­len för den lag­ringsen­het som du vill montera som partition.

MOUNT­POINT = Den plats i ope­ra­tiv­sy­ste­mets ka­ta­logs­truk­tur där du vill montera par­ti­tio­nen. Mon­te­rings­punk­ten anges van­ligt­vis som en absolut sökväg.

Exempel:

mount /dev/sdd /media/usb

Enheten sdd är monterad i katalogen /media/usb.

dd-kommandot i Linux

Kom­man­do­rads­pro­gram­met dd möjliggör en ko­pi­e­rings­pro­cess där data läses ut bit för bit från en in­mat­nings­fil (if) och skrivs till en ut­mat­nings­fil (of). Pro­gram­an­ro­pet baseras på följande syntax:

dd if=Source of=Target [OPTIONS]

Som källa och mål kan du ange enskilda filer såväl som hela par­ti­tio­ner (t.ex. /dev/sda1) eller en komplett lag­ringsen­het (t.ex. /dev/sda).

dd if=/dev/sda5 of=/dev/sdb1

chmod-kommandot i Linux

Kom­man­do­rads­pro­gram­met chmod (för­kort­ning för change mode) används för att tilldela rät­tig­he­ter i Unix-liknande filsystem (dvs. ext2, ext3, ext4, reiser, xfs). Den allmänna syntaxen för kommandot är:

chmod [OPTIONS] MODE FILE

eller

chmod [OPTIONS] MODE DIRECTORY

Plats­hål­la­ren MODE står för den tillämp­li­ga rät­tig­hets­mas­ken. Du kan läsa mer om hur du skapar ett sådant system och vad du bör tänka på i vår guide om åt­komsträt­tig­he­ter med chmod. Med hjälp av al­ter­na­ti­vet -R kan rät­tig­he­ter tilldelas rekursivt till un­der­map­par och filer i en katalog.

chown-kommandot i Linux

Kommandot Linux chown står för ändra ägare och låter dig ändra ägarens be­hö­rig­he­ter.

chown [OPTIONS] [USER][:[GROUP]] FILE

eller

chown [OPTIONS] [USER][:[GROUP]] DIRECTORY

För att ställa in ägar­rät­tig­he­ter för en användare eller grupp finns fyra möjliga kom­bi­na­tio­ner till­gäng­li­ga. Ägare och grupp åter­ställs enligt in­mat­ning­en:

chown [OPTIONS] owner_name:group_name file.txt

# The group is reset according to the input, the user remains unchanged:
chown [OPTIONS] :group_name file.txt
# The owner is reset according to the input, the group remains unchanged:
chown [OPTIONS] owner_name file.txt
# The user is reset according to the input. The group is set to the default group for the logged-in user:
chown [OPTIONS] owner_name: file.txt
# The changes are recursively extended to subdirectories with the help of OPTION `-R`.

adduser-kommandot i Linux

Det enklaste sättet att skapa ett an­vän­dar­kon­to är att använda kom­man­do­rads­pro­gram­met adduser. Detta är ett Perl-skript baserat på Linux-kommandot useradd och erbjuder samma funk­tio­ner på ett an­vän­dar­vän­ligt sätt. Kommandot adduser kräver root-be­hö­rig­het och används enligt följande syntax:

adduser [OPTIONS] USERNAME

Använd adduser utan al­ter­na­tiv för att au­to­ma­tiskt skapa ett användar-ID, en hem­ka­ta­log och en an­vän­dar­grupp med samma namn, utöver det nya an­vän­dar­kon­tot.

adduser test

Därefter följer en in­ter­ak­tiv di­a­lo­gru­ta där du kan ange lö­senor­det och annan an­vän­da­rin­for­ma­tion (riktigt namn, kon­tors­num­mer, te­le­fon­num­mer osv.).

passwd-kommandot i Linux

Använd kommandot Linux passwd för att ändra en an­vän­da­res lösenord eller definiera, kon­trol­le­ra och ändra in­ter­val­ler. Kommandot baseras på följande syntax:

passwd [OPTIONS] USERNAME

Om du vill ändra lö­senor­det för en annan användare behöver du root-be­hö­rig­het. Använd kommandot passwd utan an­vän­dar­namn för att ändra ditt eget lösenord. Om lö­senor­det ska blockeras använder du kommandot passwd med al­ter­na­ti­vet -l (–lock). Andra al­ter­na­tiv ger dig möjlighet att ange en gil­tig­hets­tid för lösenord (-x) samt varningar (-w) och kon­trollin­ter­vall (-i).

groupadd-kommandot i Linux

Kom­man­do­rads­pro­gram­met groupadd används för att skapa an­vän­dar­grup­per. Använd groupadd med root-be­hö­rig­het enligt följande syntax:

sudo groupadd [OPTIONS] GROUPS

Varje nybildad grupp har sitt eget grupp-ID (GID). Grupp-ID mellan 0 och 99 är re­ser­ve­ra­de för system­grup­per. Om du vill definiera GID för en ny an­vän­dar­grupp för dig själv använder du kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet groupadd med al­ter­na­ti­vet -g (GID). Om du vill skapa en system­grupp använder du al­ter­na­ti­vet -r (root).

chattr-kommandot i Linux

Kom­man­do­rads­pro­gram­met chattr (för­kort­ning för change attribute) låter dig visa filer eller kataloger med attribut. Använd chattr enligt följande syntax för att ställa in ett attribut:

chattr [OPTIONS] +ATTRIBUTE FILE

Ersätt plus­teck­net med ett mi­nus­tec­ken för att ta bort attribut igen. Ställ till exempel in at­tri­bu­tet -i för att förhindra ändringar (ra­de­ring­ar eller mo­di­fi­e­ring­ar) av en fil eller katalog. För andra attribut och möjliga al­ter­na­tiv, se pro­gram­hand­bo­ken chattr.

lsattr-kommandot i Linux

Om du vill visa vilka attribut som är inställda för en fil eller katalog använder du kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet lsattr (för­kort­ning för list at­tri­bu­tes) enligt följande syntax:

lsattr [OPTIONS] FILE/DIRECTORY

chgrp-kommandot i Linux

Kommandot chgrp står för ändra grupp och används för hantering av grupp­till­hö­rig­het för filer och kataloger. För att kunna använda chgrp på en vald fil eller katalog måste du ha ägar- eller root-be­hö­rig­het. Dessa är de enda grupper du kan tillhöra. chgrp används enligt följande syntax:

chgrp [OPTIONS] GROUP FILE

eller

chgrp [OPTIONS] GROUP DIRECTORY

Al­ter­na­ti­vet -R avser un­der­map­par och filer som finns i en katalog.

man-kommandot i Linux

Kommandot man öppnar manualen (man-sidor) för din Linux-dis­tri­bu­tion direkt i ter­mi­na­len. Använd följande schema för att öppna manualen:

man [OPTION] TOPIC

Linux man-sidorna är indelade i 10 äm­nes­om­rå­den: An­vän­dar­kom­man­don, sys­te­man­rop, funk­tio­ner i pro­gram­me­rings­språ­ket C, filformat, kon­fi­gu­ra­tions­fi­ler, spel, övrigt, sys­te­mad­mi­nist­ra­tions­kom­man­don, kärn­funk­tio­ner, nya kommandon.

av­stäng­nings­kom­man­do i Linux

Kommandot Linux shutdown kan användas av root-an­vän­da­ren för att stänga av systemet. Kommandot baseras på följande syntax:

shutdown [OPTIONS] [TIME] [MESSAGE]

Om du vill starta en av­stäng­ning har du möjlighet att ange en tidpunkt då systemet ska stängas av. För detta använder du antingen en konkret tids­an­gi­vel­se (hh:mm) eller en ned­räk­ning (+m). Övriga användare i systemet får ett med­de­lan­de om av­stäng­ning­en. Detta kan åtföljas av ett per­son­ligt med­de­lan­de, om så önskas. Om kommandot shutdown används till­sam­mans med al­ter­na­ti­vet -r följs av­stäng­ning­en av systemet av en omstart.

top-kommandot i Linux

Kommandot top hämtar en dynamisk översikt över alla processer som körs. Anropet baseras på följande mönster:

top [OPTIONS]

Pro­cess­in­for­ma­tio­nens utdata kan justeras med hjälp av olika al­ter­na­tiv. Pro­ces­sö­ver­sik­ten top (bland andra) stöder följande snabb­tan­gen­ter för att sortera utdata:

• [P] = Sorterar utdata efter CPU-be­last­ning
• [M] = Sorterar utdata efter lag­rings­krav
• [N] = Sorterar utdata numeriskt efter PID
• [A] = Sorterar utdata efter ålder
• [T] = Sorterar utdata efter tid
• [U AN­VÄN­DAR­NAMN eller UID] = Filtrerar utdata efter re­spek­ti­ve användare

Använd snabb­tan­gen­ten [H] för att visa en hjälpsida eller [Q] för att stänga pro­ces­sö­ver­sik­ten.

lscpu-kommandot i Linux

Använd lscpu (för­kort­ning för list cpu) enligt följande mönster för att visa in­for­ma­tion om CPU-ar­ki­tek­tu­ren i ter­mi­na­len.

lscpu [OPTIONS]

För möjliga al­ter­na­tiv, se manualen för ditt ope­ra­tiv­sy­stem.

lshw-kommandot i Linux

Kommandot lshw står för lista hårdvara och visar in­for­ma­tion om hård­va­ru­kom­po­nen­ter­na i ter­mi­na­len. Använd lshw enligt följande syntax:

lshw [OPTIONS]

Kommandot stöder olika al­ter­na­tiv för att anpassa ut­da­ta­for­ma­tet (-html, -xml, -short, -businfo) samt in­for­ma­tions­om­fång­et (dvs. –sanitize för att dölja känslig in­for­ma­tion).

kill-kommandot i Linux

kill är ett kom­man­do­rads­pro­gram med vilket processer kan stoppas och avslutas. Kommandot skickas vidare enligt följande mönster med önskad signal och ID för den valda processen.

kill [OPTIONS] [-SIGNAL] PID

Vanliga signaler är:

1. TERM: Får en process att avsluta sig själv (standard)
2. KILL: Tvingar fram av­slu­tan­det av en process (genom systemet)
3. STOP: Stoppar en process
4. CONT: Tillåter en stoppad process att fortsätta

killall-kommandot i Linux

Använd kommandot Linux killall i kom­bi­na­tion med ett visst sökord för att endast avsluta de processer vars namn stämmer överens (de första 15 tecknen används för att matcha).

killall [OPTIONS] [-SIGNAL] [PROCESS NAME]

Al­ter­na­ti­vet -e (–exact) gör det möjligt att utvidga sökningen till att omfatta alla tecken i pro­cess­nam­net.

bra kommando i Linux

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet nice anger ett pro­cess­vär­de mellan -20 och +19 vid start av en process i hel­tal­steg, varefter systemets till­gäng­li­ga da­tor­kraft fördelas. In­ter­val­let -20 till +19 motsvarar Linux-pri­o­ri­tet­ni­vå­er­na 100 till 139. En process med nice -20 har högre prioritet än en process med nice. Solo-syntaxen lyder:

nice [OPTION] [COMMAND]

Utan yt­ter­li­ga­re spe­ci­fi­ka­tio­ner startar varje process med ett nice -värde på 0. Använd al­ter­na­ti­vet -n för att definiera pro­ces­sens prioritet. Observera att negativa pri­o­ri­te­ring­ar endast kan tilldelas med root-be­hö­rig­het.

pgrep-kommandot i Linux

Kom­man­do­rads­pro­gram­met pgrep matchar listan över aktiva processer med ett sökord och visar re­spek­ti­ve PID om det finns träffar. Den allmänna syntaxen är:

pgrep [OPTIONS] Search term

Som standard visar pgrep PID-numren för alla processer som in­ne­hål­ler söktermen. Om sökningen ska begränsas till endast exakta träffar, använd kommandot till­sam­mans med al­ter­na­ti­vet -x. Om du vill få PID-numret utöver pro­cess­nam­net, använd pgrep med al­ter­na­ti­vet -l. På samma sätt som grep stöder pgrep söktermer baserade på reguljära uttryck.

ps-kommandot i Linux

Kommandot Linux ps visar en lista över alla processer som körs i ter­mi­na­len.

ps [OPTIONS]

Om du behöver en de­tal­je­rad utskrift, använd ps med al­ter­na­ti­ven -f (de­tal­je­rad) eller -F (mycket de­tal­je­rad). För yt­ter­li­ga­re al­ter­na­tiv, se manualen för ditt ope­ra­tiv­sy­stem.

Yt­ter­li­ga­re Linux-kommandon i korthet

Grund­läg­gan­de kommandon

I kategorin grund­läg­gan­de kommandon hittar du de grund­läg­gan­de Linux-kommandon som används för att styra ter­mi­na­len. Lär dig hur du rensar ter­mi­na­lens synlighet, hämtar tidigare ter­mi­nal­pos­ter från histo­ri­ken eller avslutar ter­mi­nal­ses­sio­nen.

1. exit

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet exit avslutar den aktuella sessionen och stänger ter­mi­na­len.

exit

Istället kan du använda tan­gent­kom­bi­na­tio­nen [Ctrl] + [D].

2. hjälp

Använd kommandot help för att se en lista över alla in­te­gre­ra­de shell­kom­man­don (inbyggda kommandon). Använd help i kom­bi­na­tion med ett shell­kom­man­do för att få en kort be­skriv­ning av det aktuella kommandot.

help COMMAND

3. historia

I Bash sparas de senaste 500 kom­man­do­na som har angetts i kom­man­do­ra­den i histo­ri­ken. Denna funktion fungerar som in­mat­nings­hjälp och gör det möjligt att bläddra igenom listan över tidigare kommandon med hjälp av pil­tan­gen­ter­na och köra dem igen.

Histo­ri­ken kan sökas med hjälp av nyckelord med tan­gent­kom­bi­na­tio­nen [Ctrl] + [R]. Du har också möjlighet att visa den full­stän­di­ga listan, numrerad i ter­mi­na­len. Använd kommandot history utan al­ter­na­tiv och argument.

history

Om du vill filtrera re­sul­ta­ten kom­bi­ne­rar du history via Linux Pipe med kom­man­do­rads­pro­gram­met grep (se sö­kal­ter­na­tiv) och ett sökord.

history | grep SEARCH TERM

Hjälp­si­dor

Vet du inte vad du ska göra? Ingen fara. I Linux finns det olika hjälp­si­dor och do­ku­men­ta­tions­si­dor som är direkt till­gäng­li­ga via ter­mi­na­len, till exempel Unix man-sidor och GNU info-sidor. Dessa in­ne­hål­ler en de­tal­je­rad be­skriv­ning av alla kom­man­do­rads­pro­gram, sys­te­man­rop, kon­fi­gu­ra­tions­fi­ler, filformat och kärn­funk­tio­ner. Med Linux-kom­man­do­na whatis och apropos kan du hitta kom­man­do­rads­pro­gram i hjälp­si­de­ka­te­go­rin, vilket gör att du kan söka efter nyckelord i ma­nu­a­ler­na för ditt ope­ra­tiv­sy­stem.

1. apropos

Använd apropos för att söka efter sidru­bri­ker och be­skriv­ning­ar i manualen för ditt ope­ra­tiv­sy­stem med hjälp av nyckelord. Se följande schema:

apropos [OPTIONS] SEARCH TERM

Kommandot stöder olika al­ter­na­tiv. Använd al­ter­na­ti­vet -e för att begränsa sökningen till exakta träffar, eller använd jo­ker­tec­ken (-w '*SEARCH TERM') och reguljära uttryck (-r).

2. info

Med kommandot info kan du hämta GNU-in­fo­si­dor­na för ett specifikt ämne. I de flesta fall motsvarar dessa sidor de manualer som kan nås via man, men till skillnad från dessa har de länkar som gör ma­nu­a­ler­na enklare att läsa. Använd följande syntax:

info [OPTION] TOPIC

Ett samtal utan al­ter­na­tiv eller ämne leder dig till hu­vud­me­nyn på GNU-infosidan.

3. pinfo

Med pinfo har du en variant av kom­man­do­rads­pro­gram­met info, som är baserat på kom­man­do­radswebb­lä­sa­ren Lynx och visar in­for­ma­tions­si­dor med markerade länkar. Använd pinfo på samma sätt som kommandot info:

pinfo [OPTIONS] TOPIC

4. vad är

Kom­man­do­rads­pro­gram­met whatis fungerar som en sök­funk­tion för nyckelord i ma­nu­a­ler­na. Använd detta program med ett populärt nyckelord för att söka efter exakta träffar i ope­ra­tiv­sy­ste­mets manual. Om det finns en träff visar whatis en kort be­skriv­ning i ter­mi­na­len.

whatis [OPTIONS] SEARCH TERM

whatis (-w '\*SEARCH TERM') stöder även plats­hål­la­re och reguljära uttryck (-r).

Ka­ta­log­funk­tio­ner

Du kommer att använda Linux-kommandon för ka­ta­lo­go­pe­ra­tio­ner för att skapa, ta bort och hantera kataloger på ditt system via ter­mi­na­len, samt navigera i ka­ta­log­trä­det. De vik­ti­gas­te kom­man­do­rads­di­rek­ti­ven i denna kategori är cd, ls, mkdir och rmdir.

1. chroot

Kommandot chroot (för­kort­ning för change root) används för att köra ett kommando i en annan rot­ka­ta­log. Till exempel används chroot för att isolera kritiska program från resten av fil­sy­ste­met. För att köra pro­gram­met krävs root-be­hö­rig­het, och det baseras på följande formel:

chroot DIRECTORY COMMAND

2. mkdirhier

Med mkdirhier kan du skapa hela ka­ta­log­hi­e­rar­ki­er med ett enda kom­man­do­rads­di­rek­tiv:

mkdirhier [OPTION] /home/user/directory1/directory2/directory3

Om directory1 och directory2 redan finns, skapar mkdirhier endast directory3. Annars skapas alla tre ka­ta­lo­ger­na.

3. träd

Medan ls endast listar in­ne­hål­let i en katalog, kan kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet tree användas för att återge hela ka­ta­log­hi­e­rar­kin rekursivt som en träd­struk­tur. Kommandot använder följande syntax:

tree [OPTIONS] [DIRECTORY]

Fi­lo­pe­ra­tio­ner

Linux-kom­man­do­na i denna tabell gör det möjligt att utföra olika fi­lo­pe­ra­tio­ner från ter­mi­na­len. Använd Linux-grund­kom­man­don som cp, mv och rm för att kopiera, flytta, byta namn på eller ta bort filer på ditt system.

1. basnamn

En filväg skickas till kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet basename, som helt enkelt re­tur­ne­rar filnamnet utan en stan­dard­väg. Kom­man­dots syntax är:

basename [OPTIONS] path/to/files [SUFFIX]

Kommandot kan utökas till flera filer med hjälp av al­ter­na­tiv.

2. komm

Använd kom­man­do­rads­pro­gram­met comm för att jämföra sorterade filer (dvs. via sort) rad för rad. Pro­gram­an­ro­pet baseras på följande syntax:

comm [OPTIONS] FILE1 FILE2

Pro­gram­met stöder tre al­ter­na­tiv:

• -1: un­der­tryck unika rader från FILE1
• -2: un­der­tryck unika rader från FILE2
• -3: un­der­tryck alla rader som finns i båda filerna

3. skär

Med kommandot cut kan du extrahera in­ne­hål­let i en fil från textraden i en fil (dvs. logg- eller CSV-filer). Kom­man­dots syntax är:

cut [OPTIONS] FILE

Den exakta po­si­tio­nen för ett ex­tra­he­rat avsnitt de­fi­nie­ras via al­ter­na­ti­ven -b (by­te­po­si­tion), -c (tec­ken­po­si­tion), -d (av­grän­sa­re) och -f (fält).

4. dirname

dirname är mot­sva­rig­he­ten till basename. Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet låter dig extrahera sök­vägs­de­len från en filväg och visa den i ter­mi­na­len utan filnamn. Kom­man­dots syntax är:

dirname [OPTIONS] path/to/file

5. fil

Med kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet file kan du visa in­for­ma­tion om filtypen för en fil. Anropet baseras på följande syntax:

file [OPTIONS] FILE

6. lsof

Kommandot Linux lsof står för list open files, ett verktyg som ger dig in­for­ma­tion om öppna filer i ter­mi­na­len, sorterade efter PID (process-ID). Anropa pro­gram­met till ter­mi­na­len med följande syntax:

lsof [OPTIONS]

Eftersom Unix-liknande system som Linux i allmänhet följer principen att ”allt är en fil” blir listan som kommandot lsof genererar följakt­li­gen lång. Som regel används al­ter­na­ti­ven för att begränsa denna utdata.

7. md5sum

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet md5sum hjälper dig att beräkna och kon­trol­le­ra MD5-kon­troll­sum­mor för filer.

8. klistra in

I likhet med cat möjliggör även kom­man­do­rads­pro­gram­met paste utmatning av fi­l­in­ne­håll till stan­dardut­mat­ning­en. Men medan cat endast kom­bi­ne­rar innehåll, sam­man­fo­gar paste kolumn för kolumn. Kom­man­dots grund­läg­gan­de syntax lyder:

paste [OPTIONS] FILE1 FILE2 …

Du kan anpassa vilken separator som används av paste med al­ter­na­ti­vet -d. Tabbar används som stan­dardse­pa­ra­tor. Ett andra läge kan aktiveras med al­ter­na­ti­vet -s (seriellt). Med detta överförs alla rader i den första in­mat­nings­fi­len till den första raden i ut­mat­ning­en. Data för alla andra in­mat­nings­fi­ler följer i separata ut­mat­nings­ra­der, så varje rad i ut­mat­ning­en in­ne­hål­ler endast in­ne­hål­let i en in­mat­nings­fil.

9. byta namn

Kom­man­do­rads­pro­gram­met rename möjliggör omdöpning av filer och mappar med hjälp av reguljära uttryck (regex). Till skillnad från mv är funk­tio­nen rename lämplig för fi­lo­pe­ra­tio­ner där namnen på flera filer ska anpassas helt eller delvis. Använd rename enligt följande syntax:

rename [OPTIONS] 'REGULAR_EXPRESSION' FILE

Reguljära uttryck motsvarar följande syntax för er­sätt­ning­ar:

s/SEARCHPATTERN/REPLACEMENT/MODIFIER

10. strimla

shred är ett kom­man­do­rads­pro­gram som möjliggör säker radering av filer. Valda element skrivs över under ra­de­rings­pro­ces­sen och kan därför inte åter­stäl­las med fo­ren­sis­ka metoder. Kom­man­dots över­gri­pan­de syntax är:

shred [OPTIONS] FILE

11. sortera

Använd kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet sort för att sortera fillistor och pro­gram­ut­da­ta numeriskt, al­fa­be­tiskt och efter rad. Kom­man­dots över­gri­pan­de syntax är:

sort [OPTIONS] FILE

Sor­te­rings­me­to­den kan anpassas med hjälp av olika al­ter­na­tiv. Till exempel numeriskt (-n), slump­mäs­sigt (-R) eller i omvänd ordning (-r).

12. dela

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet split används för att dela upp filer. Den un­der­lig­gan­de syntaxen lyder:

split [OPTIONS] [INPUT [PREFIX]]

Plats­hål­la­ren INPUT motsvarar den fil som ska delas upp. PREFIX fungerar som namn på de del­ta­gan­de filerna. Deras namn baseras på följande mönster:

PREFIXaa, PREFIXab, PREFIXac …

Om inget prefix de­fi­nie­ras använder split stan­dard­pre­fix­et x. Al­ter­na­ti­vet -b (byte) kan användas för att ange storleken på de partiella filerna. Detta kan anges i byte (b), kilobyte (k) eller megabyte (m).

Exempel:

split -b 95m archive.tgz split-archive.tgz.

13. stat

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet stat (status) visar tids­stämp­lar för åtkomst och ändringar för valda filer och kataloger. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

stat [OPTIONS] FILE

Ut­da­ta­for­ma­tet kan anpassas med hjälp av olika al­ter­na­tiv.

14. uniq

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet uniq används van­ligt­vis i kom­bi­na­tion med sort för att rensa sorterade filer från dubbla rader. I följande exempel är kommandot sort länkat med en pipe (|) till kommandot uniq för att först sortera en fil och sedan mata ut den utan dubbla rader.

sort file.txt | uniq

Sö­kal­ter­na­tiv

Linux erbjuder olika kom­man­do­rads­di­rek­tiv för att söka igenom systemet direkt från ter­mi­na­len.

1. hitta

Med find kan du söka igenom en Linux-fil. Detta baseras på följande syntax:

find [OPTIONS] [DIRECTORY] [SEARCHCONDITION] [ACTIONS]

Den angivna katalogen är start­ka­ta­lo­gen för sökningen. Kommandot söker sedan igenom start­ka­ta­lo­gen och dess un­der­ka­ta­lo­ger. Om ingen katalog anges, startar find sökningen från den aktuella ar­betska­ta­lo­gen.

Med hjälp av al­ter­na­tiv kan du definiera sök­kri­te­ri­er och åtgärder. Stan­dardåt­gär­den är förin­ställd på -print: Utdata med de full­stän­di­ga filnamnen för alla sökre­sul­tat till stan­dardut­da­ta (van­ligt­vis ter­mi­na­len). Yt­ter­li­ga­re al­ter­na­tiv gör det möjligt att filtrera efter filnamn, fil­stor­lek, åt­komst­tid etc. Dessa listas på mot­sva­ran­de man-sida.

2. lo­ka­li­se­ra

Kom­man­do­rads­pro­gram­met locate låter dig också söka efter filer via ter­mi­na­len. Men till skillnad från find söker det inte igenom fil­ka­ta­lo­gen utan i en spe­ci­alska­pad och re­gel­bun­det upp­da­te­rad databas. Det gör att locate ger resultat mycket snabbare än find. För att söka efter en viss fil i databasen används locate enligt följande syntax:

locate SEARCHPATTERN

Sök­mönst­ret kan innehålla me­ta­tec­ken som plats­hål­la­re (*). Sätt dessa inom citat­tec­ken för att förhindra tolkning av skalet.

3. tre-agrep

tre-agrep används också för att söka efter strängar i textfiler baserat på sök­möns­ter. Men till skillnad från grep är det inte bara exakta träffar som visas, utan även vaga resultat är tillåtna, till exempel sådana med ombytta bokstäver eller saknade tecken. Pro­gram­met är baserat på TRE-bib­li­o­te­ket och gör det till­gäng­ligt i kom­man­do­ra­den. Syntaxen för tre-agrep matchar syntaxen för kommandot grep:

tre-agrep [OPTIONS] SEARCHPATTERN FILE(S)

Med hjälp av al­ter­na­tiv kan du definiera en maximal fel­mar­gi­nal. I följande exempel tolereras maximalt en avvikelse.

tre-agrep -1 'Linux' test .txt

4. upp­da­te­radb

En locate -sökning fungerar endast korrekt om /var/lib/locatedb filen kon­ti­nu­er­ligt hålls upp­da­te­rad. Med kommandot updatedb kan du uppdatera databasen manuellt. Observera att du behöver root-be­hö­rig­het för att göra detta:

updatedb

5. var

Med kommandot whereis kan du hitta bi­närko­den, källkoden eller ma­nu­al­fi­ler­na för det valda pro­gram­met. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

whereis [OPTIONS] PROGRAM

Al­ter­na­tiv kan användas för att begränsa sökningen till specifika filtyper eller kataloger.

6. vilken

Om du vill iden­ti­fi­e­ra bi­när­fi­ler­na för ett program använder du kommandot which med följande syntax för att visa sökvägen i ter­mi­na­len.

which [OPTIONS] PROGRAM

I stan­dard­lä­get visar which den första filen som hittas. Använd al­ter­na­ti­vet -a för att visa alla filer som uppfyller sök­kri­te­ri­er­na.

An­vän­da­rin­for­ma­tion

Använd kom­man­do­rads­pro­gram­men för följande ka­te­go­ri­er för att få tillgång till de­tal­je­rad in­for­ma­tion om de re­gi­stre­ra­de an­vän­dar­na i systemet samt deras grupper och processer.

1. finger

Kom­man­do­rads­pro­gram­met finger används för att komma åt an­vän­da­rin­for­ma­tion. Använd kommandot i kom­bi­na­tion med önskat an­vän­dar­namn:

finger [options] [USERNAME]

Använd finger utan an­vän­dar­namn för att få in­for­ma­tion om ditt eget konto.

2. grupper

Kommandot groups visar vilka grupper ett valt an­vän­dar­kon­to tillhör. Använd groups utan an­vän­dar­namn för att visa alla grupper som ditt an­vän­dar­kon­to tillhör.

Använd kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet enligt följande mönster:

groups [OPTIONS] [USERNAME]

3. id

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet id visar användar- och grup­pi­den­ti­fi­e­ra­re för de valda an­vän­dar­kon­to­na. Om du vill iden­ti­fi­e­ra dina egna ID:n använder du kommandot utan an­vän­dar­namn.

id [OPTIONS] [USERNAME]

Utgångens räckvidd kan begränsas med hjälp av al­ter­na­tiv.

4. sist

Använd kommandot last enligt följande mönster för att visa en lista över användare som nyligen loggat in, inklusive in­logg­nings- och ut­logg­nings­ti­der.

last [OPTIONS] [USERNAME]

Mot­sva­ran­de in­for­ma­tion hämtas från filen wtmp under /var/log/wtmp. Om du endast vill begära in­for­ma­tion om ett visst konto, ange kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet med önskat an­vän­dar­namn.

5. w

Kommandot w visar en lista över alla re­gi­stre­ra­de användare inklusive alla processer som de har kört. Använd w i kom­bi­na­tion med ett an­vän­dar­namn för att begränsa kommandot till just detta an­vän­dar­kon­to:

w [OPTIONS] [USERNAME]

Om­fatt­ning och format för utdata kan anpassas med hjälp av al­ter­na­tiv.

6. vem

Kommandot who visar de­tal­je­rad in­for­ma­tion om användare som är re­gi­stre­ra­de i systemet. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

who [OPTION] [SOURCEFILE]

Som standard hänvisar who till data om aktuella re­gi­stre­ra­de användare från filen /var/run/utmp. Du har möjlighet att ange en av följande filer som källa för in­for­ma­tio­nen.

7. vem jag är

Använd kommandot whoami för att få ditt eget an­vän­dar­namn.

whoami [OPTIONS]

Hantering av an­vän­dar­kon­ton

Linux erbjuder en rad program som du kan använda för att skapa, radera och hantera an­vän­dar­kon­ton och grupper direkt från ter­mi­na­len. Här hittar du en översikt över viktiga Linux-kommandon för hantering av an­vän­dar­kon­ton. I denna kategori hittar du även Linux-ter­mi­nal­kom­man­don som gör det möjligt att komma åt kod med andra an­vän­dar­rät­tig­he­ter, inklusive su­pe­ran­vän­da­ren root.

1. chfn

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet chfn (för­kort­ning för change finger) gör det möjligt att anpassa yt­ter­li­ga­re in­for­ma­tion om ett an­vän­dar­kon­to, såsom riktiga namn, kon­tors­num­mer och privata eller ar­bets­re­la­te­ra­de te­le­fon­num­mer. Den allmänna syntaxen lyder:

chfn [OPTION "NEW VALUE"] [USERNAME]

Vilken an­vän­da­rin­for­ma­tion som kommer att få ett nytt värde de­fi­nie­ras med hjälp av al­ter­na­ti­vet -f (riktigt namn), -r (kon­tors­num­mer), -w (ar­betste­le­fon) och -h (privat telefon).

2. chsh

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet chsh (för­kort­ning för change shell) ändrar in­logg­nings­ska­let för en vald användare. Använd följande mönster som väg­led­ning när du matar in upp­gif­ter­na:

chsh [OPTIONS] USERNAME

Du kan använda al­ter­na­ti­vet -s för att ändra in­logg­nings­ska­let för ett an­vän­dar­kon­to.

3. deluser

Kom­man­do­rads­pro­gram­met deluser raderar alla poster för ett valt an­vän­dar­kon­to från system­kon­tots filer. För att kunna anropa deluser krävs root-be­hö­rig­het och följande syntax används:

deluser [OPTIONS] USERNAME

Om du också vill ta bort alla filer från an­vän­da­rens hem­ka­ta­log använder du kommandot med al­ter­na­ti­ven --remove-home. Om du vill ta bort alla an­vän­dar­fi­ler från systemet använder du al­ter­na­ti­ven --remove-all-files.

4. delgrupp

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet delgroup (för­kort­ning för delete group) raderar en befintlig an­vän­dar­grupp. För att utföra kommandot krävs root-be­hö­rig­het. Den allmänna syntaxen för delgroup är:

delgroup [OPTIONS] GROUP

5. groupmod

Namn och grupp-ID (GID) för be­fint­li­ga an­vän­dar­grup­per kan anpassas via groupmod. Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet används med root-be­hö­rig­het enligt följande syntax:

groupmod OPTIONS GROUP

Använd groupmod med al­ter­na­ti­vet -g för att anpassa GID. Använd kommandot med al­ter­na­ti­vet -n för att skriva över grupp­nam­net.

6. newgrp

Kommandot newgrp (för­kort­ning för ny grupp) gör det möjligt för re­gi­stre­ra­de användare att ändra sitt aktuella grupp-ID utan att behöva logga ut och logga in igen. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

newgrp [-] [GROUP]

Om kommandot newgrp används med den valfria pa­ra­me­tern [-], leder gruppänd­ring­en till en omstart av an­vän­darmil­jön – som om an­vän­da­ren hade loggat in igen. De som använder newgrp utan grupp­spe­ci­fi­ka­tion byter till den stan­dard­grupp som anges under /etc/passwd.

7. su

Kommandot su tillåter också en till­fäl­lig an­vän­da­ränd­ring för att köra ett pro­gram­an­rop med mål an­vän­da­rens rät­tig­he­ter. Till skillnad från sudo exekveras kommandot inte direkt. Istället sker en iden­ti­tets­änd­ring. Istället för att begära lö­senor­det för den anropande an­vän­da­ren begärs mål an­vän­da­rens lösenord. Den allmänna syntaxen för kommandot lyder:

su [OPTIONS] [USERNAME]

Ett samtal utan AN­VÄN­DAR­NAMN väljer root som mål användare.

8. usermod

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet usermod ger dig möjlighet att redigera tidigare skapade an­vän­dar­kon­ton. Använd usermod med root-be­hö­rig­het enligt följande syntax:

usermod [OPTIONS] USERNAME

Vilka mo­di­fi­e­ring­ar som avses kan de­fi­nie­ras med hjälp av al­ter­na­tiv. Du kan till exempel ändra an­vän­dar­nam­net med al­ter­na­ti­vet -l NEW_NAME. Yt­ter­li­ga­re al­ter­na­tiv finns på mot­sva­ran­de man-sida.

System­kom­man­don

I kategorin system­kom­man­don hittar du de grund­läg­gan­de Linux-kom­man­do­na för system­kon­troll. Använd följande kommandon för att starta om och stänga av systemet från ter­mi­na­len – och kon­trol­le­ra dem med en timer om så önskas.

1. logger

Använd logger enligt följande mönster:

logger "YOUR MESSAGE"

Hitta system­log­gen under /var/log/syslog.

2. starta om

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet reboot orsakar en omstart av systemet. För att utlösa en omstart måste kommandot köras med root-be­hö­rig­het.

reboot [OPTIONS]

3. rtcwake

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet rtcwake gör det möjligt att starta och stänga av systemet enligt en timer. Kommandot baseras på följande syntax:

rtcwake [OPTIONS] [MODE] [Time]

Välj ett visst läge (-m MODE) som systemet ska övergå till vid en viss tidpunkt i sekunder (-s TIME IN SECONDS). Du har också möjlighet att väcka systemet vid en exakt angiven tidpunkt (-t UNIXTIME).

Syste­min­for­ma­tion

I kategorin syste­min­for­ma­tion har vi samlat kom­man­do­rads­pro­gram som du kan använda för att få in­for­ma­tion och sta­tus­rap­por­ter, vilket ger dig en om­fat­tan­de översikt över systemets tillstånd.

1. datum

Kommandot date visar system­ti­den inklusive datum.

date [OPTIONS] [OUTPUTFORMAT]

Om du vill arbeta med en viss tid i samband med ett pro­gram­an­rop (se rtcwake) de­fi­ni­e­rar du detta med hjälp av al­ter­na­ti­vet -d 'DATE'. Dessutom stöds olika al­ter­na­tiv som kan överföra datum- och tids­in­for­ma­tion till önskat format.

2. df

Använd kommandot df (disk free) enligt följande mönster.

df [OPTIONS] [FILE]

Om kommandot används i kom­bi­na­tion med en viss fil anger systemet endast det lediga utrymmet på den partition där filen finns. I annat fall visas det lediga hård­dis­kut­rym­met på monterade par­ti­tio­ner. Al­ter­na­ti­vet -l (lokal) begränsar df till det lokala fil­sy­ste­met. Det stöder också al­ter­na­tiv som låter dig anpassa ut­da­ta­for­ma­tet.

3. dmesg

Pro­gram­met dmesg (för­kort­ning för display message) visar med­de­lan­den från den centrala cirkulära buf­fert­min­net i ter­mi­na­len och gör det möjligt att lo­ka­li­se­ra fel på hårdvara och driv­ru­ti­ner. Använd dmesg enligt följande mönster:

dmesg [OPTIONS]

Ut­mat­ning­en dmesg in­ne­hål­ler alla med­de­lan­den från star­tru­ti­nen och är därför lång. Kom­man­do­rads­pro­gram­met används ofta i kom­bi­na­tion med en per­son­sö­ka­re, till exempel more, less eller tail.

4. gratis

Kommandot free visar min­ne­san­vänd­ning­en. Den allmänna syntaxen är:

free [OPTIONS]

Som utdata får du två spe­ci­fi­ka­tio­ner: Mem (minne) och Swap. Free stöder även al­ter­na­ti­vet -h för att visa min­ne­san­vänd­ning­en i ett läsbart format.

5. värdnamn

Använd kommandot hostname enligt följande mönster för att visa systemets DNS-namn.

hostname [OPTIONS]

6. uname

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet uname står för unix name och används för att komma åt syste­min­for­ma­tion från kärnan. Kommandot stöder olika al­ter­na­tiv med vilka utdata kan filtreras enligt önskad in­for­ma­tion. Dessa finns i mot­sva­ran­de man-post.

uname [OPTIONS]

7. drifttid

Om du vill avgöra hur länge systemet har varit igång sedan senaste omstarten, använd kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet uptime enligt följande mönster:

uptime

8. vmstat

Med hjälp av över­vak­nings­verk­ty­get vmstat kan du få tillgång till in­for­ma­tion om virtuellt minne, läs- och skriv­pro­ce­du­rer på disken och CPU-aktivitet. Anropa vmstat enligt följande syntax för att visa me­del­vär­de­na sedan senaste systemstart.

vmstat [OPTIONS]

vmstat erbjuder även ett kon­ti­nu­er­ligt över­vak­nings­lä­ge som hämtar system­vär­den så ofta som önskas i ett önskat tidsin­ter­vall i sekunder.

vmstat [Options] [INTERVAL [REPETITIONS]]

Hård­va­ru­in­for­ma­tion

Linux-kommandon i denna kategori ger de­tal­je­rad in­for­ma­tion om de hård­va­ru­kom­po­nen­ter som utgör grunden för ditt system.

1. lspci

Använd lspci (för­kort­ning för list pci) enligt följande mönster för att visa de­tal­je­rad in­for­ma­tion om PCI-enheter.

lspci [OPTIONS]

För möjliga al­ter­na­tiv, se manualen för ditt ope­ra­tiv­sy­stem.

2. lsusb

Använd lsusb (för­kort­ning för list usb) för att visa de­tal­je­rad in­for­ma­tion om USB-enheter i ter­mi­na­len.

lsusb [OPTIONS]

För möjliga al­ter­na­tiv, se manualen för ditt ope­ra­tiv­sy­stem.

Pro­cess­han­te­ring

I Linux kallas en instans av ett program som körs för en process. Följande ter­mi­nal­kom­man­don ingår i stan­dar­dre­per­to­a­ren för pro­cess­han­te­ring och gör det möjligt för dig att enkelt övervaka alla processer på ditt system från ter­mi­na­len och styra dem efter behov.

1. chrt

Kom­man­do­rads­pro­gram­met chrt hanterar kon­ti­nu­er­li­ga pro­cess­kon­trol­ler och gör det möjligt att iden­ti­fi­e­ra och anpassa re­al­tidsat­tri­bu­ten (sche­malägg­nings­re­gle­ring och prioritet) för körande processer, eller att utföra kommandon och deras argument med angivna re­al­tidsat­tri­but. Den allmänna syntaxen för kommandot lyder:

chrt [OPTIONS] [PRIOTITY] PID/COMMAND [ARGUMENT]

Använd chrt utan att ange någon prioritet och med al­ter­na­ti­vet -p för att iden­ti­fi­e­ra re­al­tidsat­tri­bu­ten för valda processer.

chrt erbjuder också möj­lig­he­ten att ställa in eller definiera sche­malägg­nings­reg­ler för pågående eller ny­star­ta­de processer med hjälp av al­ter­na­tiv. Mer in­for­ma­tion om detta finns i mot­sva­ran­de man-artikel.

2. ionice

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet ionice används för att påverka pri­o­ri­te­ten för en process som använder kärnans I/O-gräns­snitt. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

ionice [OPTIONS] COMMAND

För att kunna köra ionice behöver du root-be­hö­rig­het. Kommandot skiljer mellan tre sche­malägg­nings­klas­ser som överförs med al­ter­na­ti­vet -c class. Möjliga värden är 1, 2 och 3.

• 1 = Realtid: I/O-åtgärden utförs ome­del­bart.
• 2 = Bästa möjliga: I/O-åtgärden utförs så snabbt som möjligt.
• 3 = Inaktiv: I/O-åtgärden utförs endast när ingen annan process tar I/O-tid.

3. nohup

Normalt avslutas alla an­vän­da­rens beroende processer au­to­ma­tiskt så snart ter­mi­nal­ses­sio­nen stängs (dvs. via exit). Linux-kommandot nohup (för­kort­ning för no hangup) raderar ett kommando från den aktuella sessionen och gör att du kan fortsätta köra det även när du loggar ut från systemet.

nohup COMMAND

4. pidof

Kom­man­do­rads­pro­gram­met pidof visar pro­ces­si­den­ti­fi­e­rings­num­ren (PID) för alla processer i ett program. Iden­ti­fi­e­ra PID via pidof enligt följande mönster:

pidof [OPTIONS] PROGRAM

Om du endast vill visa det första process-ID:t, använd pidof i kom­bi­na­tion med al­ter­na­ti­vet -s (för­kort­ning för single shot).

5. pidkill

Precis som kill skickar kommandot pkill också en signal till en vald process. Adres­se­ring­en sker dock inte med PID. Istället anges ett sökord som matchar namnet på den process som körs. Detta kan också for­mu­le­ras som ett reguljärt uttryck. pkill vi­da­re­be­ford­rar stan­dard­sig­na­len TERM, så länge inga andra signaler är de­fi­ni­e­ra­de. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

pkill [OPTIONS] [-SIGNAL] [SEARCHTERM]

Yt­ter­li­ga­re al­ter­na­tiv kan användas för att begränsa kommandot till processer för en viss användare (-U UID), un­der­pro­ces­ser för en viss över­ord­nad process (-P PID) eller de nyaste (-n) eller äldsta (-o) pro­ces­ser­na.

6. pstree

Använd pstree för att visa alla aktiva processer i en träd­struk­tur. Kom­man­dots allmänna syntax är:

pstree [OPTIONS]

Formatet och om­fatt­ning­en av utdata kan anpassas med hjälp av olika al­ter­na­tiv.

7. renice

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet renice låter dig anpassa pri­o­ri­te­ten för en process som körs. Den allmänna syntaxen är:

renice PRIORITY [OPTIONS]

8. sömn

Med kommandot Linux sleep kan du avbryta den aktuella ter­mi­nal­ses­sio­nen under en viss tid. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

sleep NUMBER[SUFFIX]

Om du använder sleep utan suffix tolkas det angivna talet som tid i sekunder (s). Du har också möjlighet att avbryta ter­mi­nal­ses­sio­nen i minuter (m), timmar (h) eller dagar (d).

9. upp­gifts­sats

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet taskset används för avancerad pro­cess­kon­troll, som används i mul­ti­pro­ces­sor­sy­stem för att tilldela processer eller kommandon till specifika pro­ces­so­rer. Kommandot kräver root-be­hö­rig­het och använder ett av följande mönster:

taskset [OPTIONS] MASK COMMAND
taskset [OPTIONS] -p PID

Till­del­ning av en process eller ett kommando till en processor sker med hjälp av en hex­a­de­ci­mal bitmask. Eftersom till­del­ning via bitmask inte är särskilt intuitivt används taskset van­ligt­vis till­sam­mans med al­ter­na­ti­vet -c (–cpu-list) för att möj­lig­gö­ra numerisk till­del­ning av pro­ces­so­rer (dvs. 0, 5, 7, 9–11).

Per­son­sö­ka­re

Vill du använda din översikt för att hålla koll på in­ne­hål­let i fler­si­di­ga filer? Med ett kom­man­do­rads­pro­gram från kategorin pager kan du välja vilka avsnitt som ska visas i ter­mi­na­len och bläddra igenom filen i in­ter­ak­tivt läge om det behövs.

1. huvud

Kommandot Linux head används för att skriva ut den första delen av en fil. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

head [OPTIONS] File

Använd al­ter­na­ti­vet -n NUMBER_LINES för att ange hur många rader som ska skrivas ut, med början från början.

2. mindre

Kom­man­do­rads­pro­gram­met less möjliggör visning av in­ne­hål­let i en textfil i ter­mi­na­len. Den allmänna syntaxen lyder:

less [OPTIONS] FILE

Ut­mat­ning­en sker au­to­ma­tiskt i in­ter­ak­tivt läge. Detta gör att du kan bläddra igenom det valda do­ku­men­tet eller söka efter nyckelord. Tangenten [Q] avslutar det in­ter­ak­ti­va läsläget. Övriga kon­troll­tan­gen­ter och till­gäng­li­ga al­ter­na­tiv finns i pro­gram­mets manual.

3. svans

Medan head som standard visar de första 10 raderna i en vald fil, visar Linux-kommandot tail de sista 10. Båda sid­vi­sar­na används enligt samma mönster (se head).

Re­dak­tö­rer

I Linux behöver du inte ett grafiskt tex­tre­di­ge­rings­pro­gram för att anpassa kon­fi­gu­ra­tions­fi­ler, redigera kod­snut­tar eller skriva korta an­teck­ning­ar. Enkla tex­tre­di­ge­ra­re kan enkelt öppnas i ter­mi­na­len utan för­dröj­ning­ar. Här pre­sen­te­rar vi tre program som du bör känna till.

1. emacs

Emacs är en platt­form­so­be­ro­en­de tex­tre­di­ge­ra­re som kan utökas efter behov med ett pro­gram­me­rings­gräns­snitt. Som standard startar Emacs med ett grafiskt an­vän­dar­gräns­snitt, men kan också öppnas i ter­mi­na­len med al­ter­na­ti­vet --no-window-system.

emacs --no-window-system

Emacs har en in­te­gre­rad hand­led­ning som du kan öppna med tan­gent­kom­bi­na­tio­nen [CTRL] + [H], [T].

2. nano

Nano är en ter­mi­nal­ba­se­rad tex­tre­di­ge­ra­re. Nano erbjuder ett mindre utbud av funk­tio­ner än jäm­för­ba­ra re­di­ge­ra­re (t.ex. Vim), men kän­ne­teck­nas av en särskilt an­vän­dar­vän­lig hantering. Den allmänna syntaxen för pro­gram­an­ro­pet lyder:

nano [OPTIONS] FILE

Pro­gram­met öppnar den angivna filen i ett re­di­ge­rings­föns­ter i ter­mi­na­len. Om du startar Nano utan filnamn kan en ny textfil skapas som sparas i den aktuella katalogen.

3. vim

Vim (för­kort­ning för Vi Improved) är en vi­da­re­ut­veck­ling av tex­tre­di­ge­ra­ren Vi som utmärker sig genom ett flertal tillägg såsom syn­tax­mar­ke­ring, ett om­fat­tan­de hjälp­sy­stem, inbyggd skript­funk­tion, au­to­ma­tisk kod­kom­plet­te­ring och visuell text­mar­ke­ring.

Det öppna käll­kods­pro­gram­met erbjuder olika driftslä­gen för re­di­ge­ring av rena textfiler och kan användas antingen i ter­mi­na­len eller som ett fri­ståen­de program med ett grafiskt an­vän­dar­gräns­snitt (GVim). Ett centralt an­vänd­nings­om­rå­de för pro­gram­met är re­di­ge­ring av pro­gram­kod.

Om du startar Vim i konsolen sker han­te­ring­en via tan­gent­bor­det. Van­ligt­vis startas pro­gram­met till­sam­mans med en textfil enligt följande mönster:

vim [OPTIONS] FILE

Vim erbjuder pro­gram­met vimtutor som en om­fat­tan­de in­tro­duk­tion, som också startas från kom­man­do­ra­den. Vår artikel om grunderna i Linux-re­di­ge­ra­ren Vim erbjuder också yt­ter­li­ga­re in­for­ma­tion om in­stal­la­tio­nen och olika driftslä­gen för pro­gram­met.

Nät­verks­han­te­ring

Nät­verks­han­te­ring sköts också enkelt från ter­mi­na­len i Linux. Oavsett om du vill testa an­slut­ning­en, begära DNS-in­for­ma­tion, kon­fi­gu­re­ra gräns­snit­tet eller överföra filer till en annan dator i nätverket, räcker det med ett enda kommando för att sätta igång ditt projekt med följande program.

1. arp

Kom­man­do­rads­pro­gram­met arp låter dig komma åt och ändra ope­ra­tiv­sy­ste­mets ARP-cache. Använd arp utan mo­di­fi­e­ra­re för att visa in­ne­hål­let i ARP-tabellen i ter­mi­na­len.

arp [OPTION]

Al­ter­na­tivt kan du begränsa utdata med al­ter­na­tiv eller skapa eller ta bort poster:

• -a HOSTNAME = Begränsa utdata till poster för specifika värdnamn (al­ter­na­tiv till en IP-adress)
• -s HOSTNAME MAC_ADDRESS = Skapa ARP-post med angivet värdnamn och MAC-adress
• -d HOSTNAME = Ta bort APR-post

2. iw

Kom­man­do­rads­pro­gram­met iw används för kon­fi­gu­ra­tion av WLAN-gräns­snitt och är ett aktuellt al­ter­na­tiv till iwconfig. Anropet baseras på en syntax som liknar den för kommandot ip:

iw [OPTIONS] OBJECT [COMMAND]

Möjliga objekt är:

• dev NAME_OF_INTERFACE = Nät­verks­gräns­snitt
• phy NAME_OF_DEVICE = WLAN-enhet (efter namn)
• phy#INDEX_OF_DEVICE = WLAN-enhet (efter index)
• reg = Re­gle­rings­a­gent för kon­fi­gu­ra­tion av regionala och na­tio­nel­la in­ställ­ning­ar

En översikt över möjliga kommandon och al­ter­na­tiv finns i mot­sva­ran­de man-artikel.

3. nslookup

Precis som dig är även nslookup en namn­upp­lös­nings­tjänst. Kom­man­do­rads­pro­gram­met finns i två lägen: in­ter­ak­tivt och icke-in­ter­ak­tivt. Om du vill använda nslookup i icke-in­ter­ak­tivt läge, starta pro­gram­met i kom­bi­na­tion med ett värdnamn eller en IP-adress.

nslookup [OPTIONS] [HOST/IP]

För att starta in­ter­ak­tivt läge, ange kommandot nslookup i ter­mi­na­len utan yt­ter­li­ga­re in­for­ma­tion och ange sedan värdnamn eller IP-adresser för att visa till­hö­ran­de IP-adresser eller värdnamn.

Eftersom pro­gram­met of­fi­ci­ellt är föråldrat uppmanas an­vän­dar­na att använda dig istället.

4. rsync

Kom­man­do­rads­pro­gram­met rsync gör det möjligt att syn­kro­ni­se­ra filer lokalt eller över ett nätverk. För detta ändamål jämförs storleken och änd­rings­tid­punk­ten för de berörda filerna. Syntaxen för anropet är:

rsync [OPTIONS] SOURCE(S) TARGET

Kommandot rsync utförs van­ligt­vis med al­ter­na­ti­vet -a, vilket sä­ker­stäl­ler att alla un­der­ka­ta­lo­ger och sym­bo­lis­ka länkar kopieras och att alla an­vän­dar­rät­tig­he­ter träder i kraft.

5. scp

Med kommandot Linux scp (för­kort­ning för secure copy) finns ett annat program för säker da­taö­ver­fö­ring i nätverket till­gäng­ligt direkt via ter­mi­na­len. scp kopierar data från en dator till en annan och använder nät­verks­pro­to­kol­let SSH. Kli­ent­pro­gram­met fungerar på samma sätt som fi­lal­ter­na­ti­vet cp, men används systemö­ver­gri­pan­de enligt följande syntax:

scp [OPTIONS] FILE [[user@]remote_host:]PATH

När du anger sökvägen till fjärr­da­torn placeras an­vän­dar­nam­net och re­spek­ti­ve värdnamn framför. Lokala filer adres­se­ras explicit med relativa eller absoluta sökvägar.

Exempel:

scp/home/max/images/image.jpg max@example.com:/home/max/archive

Yt­ter­li­ga­re al­ter­na­tiv gör det möjligt att justera över­fö­rings­lä­get och kryp­te­rings­in­ställ­ning­ar­na.

6. tty

Kom­man­do­rads­di­rek­ti­vet tty visar filnamnen på den terminal som är de­fi­ni­e­rad som stan­dar­din­mat­ning. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

tty [OPTIONS]

Arkivera och kom­pri­me­ra

Linux erbjuder olika tekniker för att packa och kom­pri­me­ra filer i arkiv. Det bör noteras att inte alla arkiv in­ne­hål­ler kom­pri­me­ring. Därför kom­bi­ne­ras tar – ett program för ar­ki­ve­ring av filer – van­ligt­vis med ett kom­pri­me­rings­pro­gram som gzip, bzip2 eller xz.

1. gzip

gzip är ett program med vilket du enkelt kan kom­pri­me­ra eller de­kom­pri­me­ra filer via kom­man­do­ra­den. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

gzip [OPTIONS] FILE(S)

Observera att gzip som standard raderar ori­ginal­fi­len som en del av pack­nings­pro­ces­sen. Förhindra detta genom att använda al­ter­na­ti­vet -k. Pro­gram­met kan användas för flera filer samtidigt, om det behövs. Varje utdatafil kon­ver­te­ras till en separat gz. Om du vill skriva flera filer i ett enda kom­pri­me­rat arkiv, använd gzip i kom­bi­na­tion med ar­ki­ve­rings­pro­gram­met tar.

Om du vill packa upp en gz-fil använder du kommandot gzip med al­ter­na­ti­vet -d.

2. bzip2

Ett populärt al­ter­na­tiv till gzip är kom­man­do­rads­pro­gram­met bzip2. Detta använder samma syntax som gzip, men baseras på en trestegs kom­pri­me­rings­pro­cess som möjliggör en betydligt högre kom­pri­me­rings­grad. Filer som kom­pri­me­ras med bzip2 använder fi­län­del­sen .bz2. Använd bzip enligt följande mönster för att kom­pri­me­ra filer:

bzip2 [OPTIONS] FILE(S)

bzip2 kan också tillämpas på tar -arkiv. De­kom­pri­me­ring­en är analog med gzip och körs med hjälp av al­ter­na­tiv -d.

3. xz

Kom­man­do­rads­pro­gram­met xz kon­ver­te­rar filer i det da­ta­kom­pri­me­rings­for­mat med samma namn xz. Pro­gram­an­ro­pet använder samma mönster som gzip och bzip2.

xz [OPTIONS] FILE(S)

Filer som kom­pri­me­ras med xz använder fi­län­del­sen .xz. De­kom­pri­me­ring­en fungerar som med gzip och bzip med al­ter­na­ti­vet -d. Kommandot unxz kan också användas.

Precis som gz- och bz2-filer är xz-filer inte ar­kiv­fi­ler. Om du vill skriva flera filer till samma kom­pri­me­ra­de xz-fil måste du också använda ar­ki­ve­rings­verk­ty­get tar med detta kom­pri­me­rings­pro­gram.

4. cpio

Ar­ki­ve­rings­pro­gram­met cpio (för­kort­ning för copy in, copy out) gör det möjligt att skriva data till en arkivfil (.cpio) och extrahera data från den.

Par­ti­tions­han­te­ring

Om du vill komma åt ett filsystem på en annan partition i Linux måste du först integrera det i ope­ra­tiv­sy­ste­mets ka­ta­logs­truk­tur. Detta kallas att “montera” en partition. Om nöd­vän­digt kan detta göras via det grafiska an­vän­dar­gräns­snit­tet. Kom­man­do­rads­pro­gram som lsblk, blkid och mount erbjuder också möj­lig­he­ten att begära in­for­ma­tion om anslutna block­lag­ringsen­he­ter och att montera eller demontera dem vid behov.

1. lsblk

Använd kommandot lsblk (för­kort­ning för list block devices) för att visa alla anslutna block­lag­ringsen­he­ter och par­ti­tio­ner som en träd­struk­tur. Dessa behöver inte nöd­vän­digt­vis vara in­blan­da­de. Anropet baseras på följande syntax:

lsblk [OPTIONS]

Om det behövs kan utdata och en lista över önskade attribut mo­di­fie­ras in­di­vi­du­ellt med hjälp av al­ter­na­ti­vet -o (–output) för att hämta yt­ter­li­ga­re in­for­ma­tion, såsom iden­ti­fi­ka­tions­num­mer (UUID), filsystem (FSTYPE) eller status (STATE).

I stan­dardin­ställ­ning­ar­na ignoreras tomma lag­ringsen­he­ter. Om du också vill inkludera dessa i över­sik­ten använder du lsblk i kom­bi­na­tion med al­ter­na­ti­vet -a (–all). Om du bara vill begära in­for­ma­tion om en viss enhet använder du lsblk enligt följande mönster:

lsblk [OPTIONS] DEVICE

2. blkid

I likhet med lsblk visar även blkid in­for­ma­tion om anslutna block­lag­ringsen­he­ter. Använd blkid enligt följande mönster för att få iden­ti­fi­ka­tions­num­ret (UUID) och fil­systems­ty­pen (TYPE) för alla anslutna block­lag­ringsen­he­ter.

blkid [OPTIONS]

För ta­bel­lut­da­ta använder du al­ter­na­ti­vet -o i kom­bi­na­tion med värdet list. Du kan också begränsa blkid till en vald enhet:

blkid [OPTIONS] DEVICE

Övrigt

Följande lista in­ne­hål­ler yt­ter­li­ga­re grund­läg­gan­de Linux-kommandon som inte tillhör någon av de tidigare ka­te­go­ri­er­na.

1. alias

In­ter­ak­tion med skalet sker van­ligt­vis via kommandon som kan användas för att starta kom­man­do­rads­pro­gram med samma namn. Du använder ett pro­gram­an­rop för varje åtgärd du vill utföra via ter­mi­na­len. Med kommandot Linux alias kan du definiera korta namn för pro­gram­an­rop. Använd alias enligt följande mönster:

alias NICKNAME= 'COMMAND'

Ersätt plats­hål­la­ren COMMAND med valfri kom­man­do­rads­di­rek­tiv, inklusive al­ter­na­tiv. Detta kommer att länka den infogade strängen för plats­hål­la­ren NICKNAME.

2. vid

Anropa kom­man­do­rads­pro­gram­met at enligt följande mönster för att köra ett tidsstyrt kommando.

at TIME

Ange sedan kommandot och stäng det in­ter­ak­ti­va läget med [CTRL] + [D].

3. kal

Använd cal enligt följande mönster för att skriva ut en kalender i ter­mi­na­len.

cal [OPTIONS] [[MONTH] Year]

4. pr

Använd kom­man­do­rads­pro­gram­met pr för att förbereda textfiler för utskrift. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

pr [OPTIONS] File

I stan­dardin­ställ­ning­ar­na genererar pr en sidhuvud som in­ne­hål­ler filnamnet, aktuellt datum och sidnummer.

5. manus

Kom­man­do­rads­pro­gram­met script låter dig spela in en ter­mi­nal­ses­sion i filen typescript. Om det redan finns en in­spel­ning av en tidigare session i typescript, så skrivs den över. In­spel­ning­en startar au­to­ma­tiskt när pro­gram­met startas:

script

Använd tan­gent­kom­bi­na­tio­nen [CTRL] + [D] för att avsluta in­spel­ning­en. Om du vill spara in­spel­ning­en i en annan fil än typescript, ring script i kom­bi­na­tion med ett filnamn eller en sökväg.

6. seq

Använd kommandot seq för att skriva ut en numerisk serie i stan­dardut­mat­ning­en. Definiera ett start­vär­de, ett slutvärde och en ökning (valfritt).

seq [OPTIONS] STARTVALUE INCREMENT ENDVALUE

7. tasksel

Kom­man­do­rads­pro­gram­met tasksel fungerar som in­stal­la­tions­hjälp för stan­dard­ap­pli­ka­tio­ner (e-post­ser­ver, DNS-server, OpenSSH-server, LAMP-server etc.). Använd verktyget för att au­to­ma­tiskt in­stal­le­ra alla paket och program som krävs för en uppgift i rätt ordning. Anropa tasksel med al­ter­na­ti­vet --list-tasks för att visa en lista över alla till­gäng­li­ga stan­dard­ap­pli­ka­tio­ner.

tasksel --list-tasks

Om du vill få mer in­for­ma­tion om en stan­dard­ap­pli­ka­tion i listan använder du tasksel med al­ter­na­ti­vet --task-desc och mot­sva­ran­de uppgift. Om du vill lista alla paket som tillhör uppgiften ”mail-server” använder du tasksel i kom­bi­na­tion med al­ter­na­ti­vet --task-packages.

För att in­stal­le­ra alla paket i en stan­dard­ap­pli­ka­tion använder du un­der­kom­man­dot install. Detta kräver root-be­hö­rig­het.

8. tee

Kommandot Linux tee används för att fördubbla utdata från ett program. En utdata skickas till stan­dardut­da­ta och en annan skrivs till den fil som anges med kommandot tee.

tee [OPTIONS] FILE

tee används van­ligt­vis i kom­bi­na­tion med omdi­ri­ge­rings­o­pe­ra­torn Pipe (|).

ls | tee example.txt

9. tid

Använd kommandot time enligt följande mönster för att iden­ti­fi­e­ra körtiden för program som du har startat via ter­mi­na­len.

time [OPTIONS] Command [ARGUMENTS]

10. tr

Använd tr för att ta bort en önskad tec­ken­upp­sätt­ning eller ersätta den med en annan. För att göra detta läser tr da­ta­ström­men från stan­dar­din­mat­ning­en (t.ex. en fil) och skriver den till stan­dardut­mat­ning­en enligt önskad mo­di­fi­e­ring. Om en tec­ken­upp­sätt­ning ska ersättas med en annan används tr med två argument.

tr OPTION CHARACTERSET1 CHARACTERSET2

Det andra ar­gu­men­tet (CHA­RAC­TER­SET2) ersätter det första (CHA­RAC­TER­SET1). Om du vill ta bort en tecken­se­kvens använder du tr med al­ter­na­ti­vet -d och anger den upp­sätt­ning som ska tas bort som argument.

tr -d CHARACTERSET

Kom­man­do­rads­pro­gram­met används van­ligt­vis i kom­bi­na­tion med omdi­ri­ge­rings­o­pe­ra­to­rer (< och >) för att göra ändringar i filer.

tr 'a-z' 'A-Z' < example1.txt > example2.txt

tr läser in­ne­hål­let i filen example1.txt, ersätter små bok­stä­ver­na a till z med stora bokstäver och skriver ut re­sul­ta­tet i filen example2.txt.

11. vägg

Med kom­man­do­rads­pro­gram­met wall kan du skicka ett med­de­lan­de till alla användare som är re­gi­stre­ra­de i ett system. För att skicka ett med­de­lan­de startar du pro­gram­met med följande kommando:

wall

Bekräfta pro­gram­an­ro­pet med [Enter] och skriv in ditt med­de­lan­de. Bekräfta sedan igen med [Enter] och skicka med tan­gent­kom­bi­na­tio­nen [CTRL] + [D]. Alla användare som är re­gi­stre­ra­de i systemet får ditt med­de­lan­de som en sändning i ter­mi­na­len. Det är värt att notera att för att kunna ta emot med­de­lan­den måste du ge andra användare skriv­be­hö­rig­het till din terminal. För detta använder du kommandot mesg:

Om du vill skicka fi­l­in­ne­håll till alla re­gi­stre­ra­de användare, använd wall i kom­bi­na­tion med en in­mat­nings­omdi­ri­ge­ring och re­spek­ti­ve filnamn:

wall < FILENAME

12. titta på

Med kom­man­do­rads­pro­gram­met watch kan du ställa in ett kommando som ska köras med jämna mellanrum. Pro­gram­an­ro­pet baseras på följande syntax:

watch [OPTIONS] COMMAND

Tidsin­ter­val­let för när kommandot i watch ska köras de­fi­nie­ras med al­ter­na­ti­vet -n SECONDS. Avsluta watch med tan­gent­kom­bi­na­tio­nen [CTRL] + [C].

13. wc

Kommandot Linux wc (för­kort­ning för ord­räk­ning) visar antalet rader, ord, bokstäver, tecken och/eller byte i en textfil, på begäran. Kom­man­dots över­gri­pan­de syntax är:

wc [OPTIONS] FILE

Om wc anropas utan al­ter­na­tiv motsvarar utdata mönstret LINES WORDS CHARACTERS FILE. För filtrerad utdata stöder kom­man­do­rads­pro­gram­met al­ter­na­ti­ven: -l (rader), -c (byte), -m (tecken), -L (längden på den längsta raden) och -w (ord).

14. xargs

Kommandot Linux xargs låter dig överföra utdata från ett tidigare kommando till ett nytt kommando som ett argument. Van­ligt­vis används detta till­sam­mans med Pipe (|) som en omdi­ri­ge­rings­o­pe­ra­tor. Använd xargs enligt följande syntax:

COMMAND1 | xargs [OPTIONS] COMMAND2

xargs kan till exempel användas i kom­bi­na­tion med kommandot find. I följande exempel iden­ti­fi­e­rar find alla filer i den aktuella katalogen som matchar söktermen *.tmp och skriver ut deras namn till stan­dardut­mat­ning­en. Där ac­cep­te­ras filnamnen i xargs och skickas som argument till kommandot rm.

find . -name '*.tmp' | xargs rm

Den översikt som pre­sen­te­ras här gör inte anspråk på att vara full­stän­dig, men in­ne­hål­ler grund­läg­gan­de Linux-kommandon med utvalda tillämp­nings­ex­em­pel för det dagliga arbetet med Unix-liknande ope­ra­tiv­sy­stem. En om­fat­tan­de be­skriv­ning av de kom­man­do­rads­pro­gram som pre­sen­te­ras här, liksom alla andra kommandon, finns i manualen till ditt ope­ra­tiv­sy­stem. En on­li­ne­ver­sion av dessa hjälp- och do­ku­men­ta­tions­si­dor finns till­gäng­lig via Linux man-pages-projektet av Michael Kerrisk.