Do­män­mark­na­den är full av användare som upptar lovande adresser. Om dessa domännamn är va­ru­mär­kes­skyd­da­de termer kan de bryta mot lagen. Denna praxis, som ofta anses olaglig, kallas i in­ter­net­ter­mer för cy­bersquat­ting.

Cy­bersquat­ting – betydelse och typer

Medan do­mänka­pa­re riktar in sig på oskyddade termer, kon­cen­tre­rar sig cy­bersquat­ters specifikt på va­ru­mär­ken och egennamn. Syftet med att re­gi­stre­ra juridiskt skyddade termer som en del av do­män­nam­net är att sälja dem till den faktiska rät­tig­hets­in­ne­ha­va­ren för en högre över­lå­tel­se­av­gift.

Cy­bersquat­ting kallas också brand jacking eller name jacking, beroende på typen av va­ru­mär­kes­skydd. Om den kon­tro­ver­si­el­la domänen in­ne­hål­ler namnet eller en del av namnet på musiker, id­rotts­per­son­lig­he­ter, TV-stjärnor eller andra kändisar re­sul­te­rar detta i en över­lapp­ning av båda metoderna.

För att sätta press på rät­tig­hets­in­ne­ha­var­na används många av dessa domäner för skadliga ändamål. De in­ne­hål­ler till exempel innehåll som visar företaget eller personen i fråga i dålig dager.

En speciell typ av cy­bersquat­ting är ty­posquat­ting, där stavfel av­sikt­ligt görs i domäner med va­ru­mär­kes­namn för att fånga upp besökare.

Tips

Cy­bersquat­ting nämns ofta i samma andetag som do­mänkap­ning. Do­mänkap­ning avser re­gi­stre­ring av in­ter­net­do­mä­ner som syftar till lukrativ åter­för­sälj­ning av ägarens rät­tig­he­ter istället för personlig an­vänd­ning. Namn på specifika produkter eller tjänster undviks van­ligt­vis vid do­mänkap­ning för att undvika kon­flik­ter med rät­tig­hets­in­ne­ha­va­re. En underform är så kallad do­mänsnapp­ning, vars syfte är att så snabbt som möjligt köpa upp utgångna domäner (dvs. domäner som är på väg att löpa ut). Till skillnad från cy­bersquat­ting bryter do­mänkap­ning van­ligt­vis inte mot va­ru­mär­ke­s­lag­stift­ning­en.

Do­män­namnslag­s­tift­ning i Stor­bri­tan­ni­en

I Stor­bri­tan­ni­en finns det ingen tydligt de­fi­ni­e­rad lag­stift­ning om in­ter­net­do­män­namn, eftersom det mesta av det rättsliga ramverket baseras på av­tals­rät­ten. När du köper en domän och godkänner de juridiska villkoren är du van­ligt­vis bunden av en tvist­lös­nings­po­li­cy, t.ex. ICANN:s enhetliga tvist­lös­nings­po­li­cy (UDRP). Om någon hävdar att du använder en domän för skadliga ändamål och vinner målet kan do­män­nam­net överföras till denne.

Om du re­gi­stre­rar ett domännamn som liknar någon annans kan detta ses som ett ”bedrägeri”. Om den brittiska domstolen anser att do­män­nam­net utgör ett brott mot im­ma­te­ri­el­la rät­tig­he­ter kan do­mänä­ga­ren bli tvungen att överlåta do­män­nam­net samt hållas ansvarig för even­tu­el­la skador och kostnader.

Vissa länder, såsom USA med sin An­ti­cy­bersquat­ting Consumer Pro­tec­tion Act (ACPA), har mer specifika lagar om domännamn, som ger va­ru­mär­kes­ä­ga­re särskilda juridiska rät­tig­he­ter.

Sociala medier och cy­bersquat­ting

Sociala medier som Facebook och Twitter fort­sät­ter att växa i po­pu­la­ri­tet, vilket har lett till en ny form av cy­bersquat­ting där va­ru­mär­kes­skyd­da­de va­ru­mär­ken eller namn re­gi­stre­ras av andra. De har nu gjort denna praxis till ett brott mot sina an­vän­dar­vill­kor. Tony La Russa, manager för St. Louis Cardinals, fick på det hårda sättet erfara hur skadligt cy­bersquat­ting kan vara. Någon re­gi­stre­ra­de ett Twitter-konto i hans namn och pub­li­ce­ra­de många ned­sät­tan­de sta­tusupp­da­te­ring­ar i syfte att skada hans rykte. Han var den första kändisen som stämde sajten, men drog senare tillbaka sin stämning.

Facebook är också strikt när det gäller va­ru­mär­kes­in­trång. Va­ru­mär­kes­ä­ga­re måste rap­por­te­ra alla olagliga profiler så snart de upptäcker dem. Ett yt­ter­li­ga­re steg för att förhindra cy­bersquat­ting är mo­bilau­ten­ti­se­ring, vilket innebär att an­vän­da­ren ve­ri­fi­e­rar sitt konto via telefon för att få ett an­vän­dar­namn.

Observera den juridiska an­svars­fri­skriv­ning­en som gäller för denna artikel.

Gå till huvudmeny