Den största skillnaden mellan CPU:er och vCPU:er är att CPU:er är fysiska till sin natur, medan vCPU:er är en virtuell variant som är baserad på programvara. De två typerna av centrala processorenheter skiljer sig också åt när det gäller prestanda och när de används.

Skillnad 1: Teknologisk grund

Den avgörande skillnaden i CPU vs. vCPU-jämförelsen är en teknisk skillnad. En CPU är en del av datorhårdvaran som vanligtvis kallas en “processor”. Moderna processorer har vanligtvis flera kärnor, som de kan distribuera processer till som behöver utföras.

En vCPU är å andra sidan en mjukvarubaserad variant av en datorkontrollenhet. Den existerar inte i fysisk form men är baserad på en fysisk CPU. Beroende på kraven kan flera vCPU:er härledas från en klassisk fysisk CPU. Även om det inte är möjligt för en vCPU att baseras på flera fysiska processorer kan vCPU:n använda flera kärnor i en fysisk processor.

För att skapa och tilldela vCPU:er till en virtuell maskin (VM) får hypervisorer tillgång till de kärnor eller trådar i fysiska processorer som är tillgängliga.

Skillnad 2: Prestanda

När det gäller prestanda kommer du att märka en tydlig skillnad i processorkraften hos vCPU:er och CPU:er. Detta beror på att vCPU:er strängt taget är mjukvarubaserade underenheter till en CPU. Om du jämför en enda vCPU och en enda CPU med samma klockhastighet (gigahertz) är den virtualiserade varianten inte lika kraftfull som sin motsvarighet i hårdvara. Detta beror delvis på att det tar tid att koordinera med den fysiska processorn. Denna tidsåtgång är ofta försumbar, men den blir märkbar vid särskilt krävande uppgifter.

Dessutom kan den fysiska processorn med sina uppdelade kärnor och trådar bearbeta flera instruktioner eller processer direkt och samtidigt. För att kunna göra detta måste vCPU:n kompletteras med ytterligare vCPU:er, vilket kan bli ganska problematiskt i slutändan. Med ett ökande antal vCPU:er blir det alltmer komplicerat för CPU-schemaläggaren att reglera tiden för olika processer. De väntetider som uppstår innebär att prestandan i det virtuella CPU-nätverket inte kan utnyttjas till sin fulla potential.

Tips

Mer information om CPU-användning finns i vår separata artikel om ämnet. I andra guider förklarar vi också hur du kan visa CPU-temperatur och hur du kan överklocka din CPU.

Skillnad 3: Användningsområde

CPU:er är hjärtat i den klassiska datorn. Utan tillräcklig datorkraft skulle en dator inte kunna utföra en mängd olika uppgifter som spel, streaming, bild- och videoredigering och beräkningar. Fysiska processorer används också i många andra vardagliga enheter som kaffemaskiner, diskmaskiner, kylskåp och naturligtvis smartphones och andra mobila enheter.

i virtualiserade miljöer spelar vCPU:er rollen som den centrala datorkomponenten. Även när det gäller virtuella maskiner med eget operativsystem kan många olika användningsscenarier täckas in. Särskilt populära är testmiljöer och hosting av servrar/applikationer, t.ex. databasservrar, lagring i molnet och virtuella privata servrar (VPS). Här blir det tydligt att det inte handlar så mycket om CPU vs. vCPU utan mer om hur fysisk och virtualiserad datorkraft kan samverka med varandra. Den underliggande fysiska processorn kan användas som bas för flera virtualiserade miljöer som körs samtidigt för flera användare. Det är detta som gör vCPU:er så intressanta för leverantörer och de som använder molntjänster.

Hur konverteras CPU:er till vCPU:er?

Om du vill använda den fysiska processorn i din dator för att tillhandahålla vCPU:er för en eller flera virtuella maskiner kan du använda följande formel för att grovt beräkna antalet vCPU:er som kan tillhandahållas:

(Trådar x kärnor) x fysiskt processornummer = antal vCPU:er

Om du t.ex. har installerat en processor med fyra kärnor och åtta trådar kan du tillhandahålla upp till 32 vCPU:er:

(8 trådar x 4 kärnor) x 1 = 32 vCPU:er

Du kan när som helst ta reda på antalet kärnor och trådar som din CPU har med bara några få steg. Om du arbetar på en Windows-dator kan du gå tillväga på följande sätt:

  1. Använd tangentkombinationen Ctrl + Skift + Esc för att öppna Aktivitetshanteraren.
  2. Klicka på menyn Prestanda.
  3. Där hittar du en lista med information där du hittar värdena för kärnor, logiska processorer (trådar) och socklar (fysiska processorer).
Bild: Windows Aktivitetshanterare: CPU-information
Windows Aktivitetshanterare: CPU-information

Om du använder ett Linux-operativsystem kan du ta reda på CPU-informationen via terminalen och använda följande kommando:

lscpu
bash
Gå till huvudmeny