Djupinlärning kontra maskininlärning

Djupinlärning är en specialiserad delmängd av maskininlärning som använder flerskiktade neurala nätverk. Maskininlärning bygger däremot ofta på enklare algoritmer som linjära modeller eller beslutsträd. Djupinlärningens djupare nätverksstruktur gör det möjligt att upptäcka mer komplexa mönster i större datamängder.

Maskininlärning och djupinlärning är delområden inom artificiell intelligens. Djupinlärning, en delmängd av maskininlärning, baseras på oövervakad inlärning.

Både maskininlärning och djupinlärning gör det möjligt för datorer att fatta intelligenta beslut, men intelligensen är begränsad till enskilda områden. Sådana typer av artificiell intelligens kallas för ”svag AI”. Stark AI å andra sidan återspeglar en människoliknande förmåga att fatta intelligenta beslut i ett brett spektrum av scenarier och sammanhang.

Vad är skillnaderna? Djupinlärning kontra maskininlärning

Av de två är maskininlärning den äldre och enklare tekniken. Den använder anpassningsbara algoritmer som modifierar sig själva baserat på mänsklig feedback. För att den ska fungera behöver den strukturerade data. Att ha strukturerade data som är kategoriserade hjälper systemet att lära sig hur man klassificerar liknande data. Beroende på klassificeringen utför systemet uppgifter som specificeras av programmet.

Ett maskininlärningssystem kan till exempel avgöra om ett foto innehåller en katt eller en hund och sedan flytta filerna till respektive mappar. Efter den första omgången ges mänsklig feedback för att optimera algoritmen. Systemet görs medvetet om felklassificeringar och hur man korrekt kategoriserar de data som felklassificerats.

Med djupinlärning behövs inte strukturerade data. Detta beror på att systemet arbetar med flerskiktade neurala nätverk som är modellerade efter den mänskliga hjärnan och kombinerar olika algoritmer. Denna metod är mest lämplig för komplexa uppgifter där inte alla aspekter av data kan kategoriseras i förväg.

Viktigt: Vid djupinlärning hittar systemet själv lämpliga differentieringsegenskaper i filerna, utan behov av någon extern kategorisering. Med andra ord behöver det inte tränas av utvecklare. Systemet avgör själv om klassificeringarna ska ändras eller om nya kategorier ska skapas baserat på ny input.

Medan maskininlärning kan fungera med mindre datamängder, kräver djupinlärning betydligt mer data. För att ett djupinlärningssystem ska kunna producera tillförlitliga resultat bör det ha mer än 100 miljoner datapunkter att arbeta med. Djupinlärning kräver också mer IT-resurser och är betydligt dyrare än maskininlärning.

Översikt över skillnaderna mellan maskininlärning och djupinlärning

Hur skiljer sig användningsområdena för djupinlärning och maskininlärning åt?

Maskininlärning kan ses som en föregångare till djupinlärning. Djupinlärning kan faktiskt utföra alla uppgifter som maskininlärning kan utföra. Därför är det inte nödvändigt att jämföra djupinlärning och maskininlärning när det gäller deras kapacitet.

Deep learning kräver dockbetydligt mer resurser, vilket gör det till det mindre effektiva alternativet för användningsfall där både maskininlärning och deep learning kan tillämpas. Enkelt uttryckt: Om maskininlärning kan användas, bör det användas.

Eftersom både maskininlärning och djupinlärning fortfarande håller på att etablera sig i vanliga affärsmiljöer kan användningen av båda teknikerna ge företag en enorm konkurrensfördel.

Djupinlärning kontra maskininlärning – Jämförelse av användningsfall

Inom onlinemarknadsföring använder företag ofta marknadsföringsanalysverktyg som utnyttjar maskininlärning. Dessa kan utvärdera befintliga data och göra tillförlitliga prognoser om vilket innehåll kunderna vill läsa, vilken typ av innehåll som sannolikt leder till konverteringar och vilka marknadsföringskanaler som oftast resulterar i köp.

Maskininlärning kan också användas i chattbottar. Sådana system använder nyckelord i kundens fråga, uppmaningar och ja/nej-frågor för att guida kunderna till den information de söker. Med djupinlärning kan chattbottar dock förstå naturligt språk och behöver inte förlita sig på specifika nyckelord. Detta gör deras interaktioner med människor mycket effektivare och ökar avsevärt noggrannheten i de lösningar de tillhandahåller.

Digitala röstassistenter som Siri, Alexa och Google använder numera nästan alltid talsyntes och djupinlärning. Dessa digitala assistenter håller också på att ta sig in i affärsmiljöer, där användarna kan använda naturligt språk för att interagera med dem och utföra en rad uppgifter, bland annat lägga order, skicka e-post, skapa rapporter och göra research. Tidigare system baserade på maskininlärning kunde inte förstå nyanserna i mänskligt tal, vilket gjorde dem mindre effektiva för sådana användningsområden.

Medan maskininlärning kan användas inom affärsintelligens för att visualisera viktig företagsdata och göra prognoser lättare att förstå för beslutsfattare, går djupinlärningssystem ett steg längre. Med generativ AI kan företag till exempel skapa anpassade grafik och bilder med enkla kommandon. På samma sätt är stora språkmodeller och naturlig språkbehandling, som båda använder djupinlärningsalgoritmer, också användbara för att skapa innehåll.