En översikt över de viktigaste Linux-kommandona

Liksom de flesta moderna operativsystem har även Linux ett skal som du kan använda för att styra systemet med kommandoradskommandon. Alla inställningar som du gör via det grafiska användargränssnittet (GUI) kan även göras via skalet. Vi visar dig de viktigaste Linux-kommandona och förklarar deras funktion och användningsområde.

Lista över de 50 viktigaste Linux-kommandona

sudo-kommandot i Linux

Kommandot Linux sudo(substitute user do) kan ställa in programkallet så att det körs med en annan användares rättigheter. Som regel krävs ett lösenord för detta. Kommandot sudo frågar alltid efter lösenordet för det användarkonto som anropas.

Om kommandot anges utan användarnamn, anges superanvändaren root som målanvändare.

sudo -u USERNAME PROGRAM CALL

ls-kommandot i Linux

Linux ls -kommandoradsdirektivet ls står för list och används för att visa innehållet i en katalog (namnen på alla filer och mappar som finns i den angivna katalogen).

Kommandots syntax är:

ls [OPTIONS] DIRECTORY

Om ls används utan en katalogpost, listar kommandot innehållet i den aktuella katalogen. Med hjälp av ytterligare alternativ kan du definiera vilken information som visas och hur den visas.

cd-kommandot i Linux

Linux-kommandot cd står för change directory(ändra katalog) och används för navigering i katalogträdet.

Kommandots syntax är:

cd [OPTION] DIRECTORY

Om ingen målkatalog anges, växlar cd automatiskt till användarens hemkatalog. Om cd används med ett minustecken (-), växlar det tillbaka till föregående katalog.

touch-kommandot i Linux

Linux-kommandoradsdirektivet touch kan användas för att ändra tidsstämplar för åtkomst och ändringar av filer. Om touch tillämpas på en fil som ännu inte finns skapas den automatiskt, vilket innebär att kommandot också kan användas för att skapa tomma filer. Använd touch enligt följande mönster:

touch [OPTIONS] FILE

För att ställa in tidsstämpeln för en fil till önskat datum, använd OPTION -t tillsammans med tidsinformationen i formulären [YY]MMDDhhmm[.ss].

Exempel:

touch -t 1703231037 file.txt

Tidstämplar för åtkomst och ändringar är nu inställda på 23 mars 2017, kl. 10:37. Ändringen kan begränsas till åtkomst eller tidstämplar med alternativen -a och -m. Om kommandot touch används utan alternativ -t används den aktuella tidstämpeln.

mkdir-kommandot i Linux

Kommandot Linux mkdir står för make directory(skapa katalog) och gör det möjligt för Linux-användare att skapa nya kataloger. Använd följande syntax för att skapa en ny katalog i den aktuella katalogen:

mkdir [OPTION] DIRECTORY NAME

Om en katalog ska skapas i en viss målkatalog, ange den absoluta eller relativa sökvägen till katalogen.

rm-kommandot i Linux

Kommandot Linux rm (remove) raderar filer eller hela kataloger permanent. Programanropet baseras på följande syntax:

rm [OPTIONS] FILE/DIRECTORY

Om en katalog ska raderas tillsammans med alla dess underkataloger, använd då rm plus alternativet -R (–recursive).

rmdir-kommandot i Linux

Om du vill ta bort en viss katalog använder du kommandoradsdirektivet rmdir (ta bort katalog) enligt följande syntax:

rmdir [OPTION] DIRECTORY

Du kan endast ta bort tomma kataloger med rmdir. För att ta bort en katalog tillsammans med alla dess filer och underkataloger använder du kommandot rm (ta bort) med alternativet –r.

I andra artiklar hittar du ytterligare sätt att ta bort en Linux-fil eller ta bort en Linux-katalog.

mv-kommandot i Linux

Kommandot Linux mv (flytta) kopierar en fil eller katalog och raderar det ursprungliga elementet. Om det används inom samma katalog kan mv användas för att byta namn på filer.

Programanropet baseras på följande syntax:

mv [OPTIONS] SOURCE TARGET

cp-kommandot i Linux

Kommandot Linux cp (kopiera) används för att kopiera filer och kataloger. Kommandots grundläggande syntax är:

cp [OPTIONS] SOURCE TARGET

KÄLLAN är det element som ska kopieras. Antingen en fil eller en katalog definieras sedan som MÅLET för kopieringsprocessen. Om du definierar en befintlig fil som målfil skrivs dess innehåll över med källfilen. Du har också möjlighet att skapa en ny fil med valfritt namn som målfil.

pwd-kommandot i Linux

Använd kommandot Linux pwd (förkortning för print working directory) för att visa namnet på den aktuella arbetskatalogen.

Kommandots syntax är:

pwd [OPTIONS]

zip-kommandot i Linux

Använd kommandot zip för att komprimera flera filer till ett zip-arkiv. Kommandots syntax är:

zip DESTINATION FILES

DESTINATION är namnet eller sökvägen till den resulterande zip-filen. FILES avser filnamnen eller sökvägarna till de filer som ska komprimeras (separerade med mellanslag).

kommandot unzip i Linux

Du kan använda unzip för att extrahera filer från zip-arkiv. Syntaxen är:

unzip FILE.zip -d DESTINATION

Här avser FILE zip-arkiven från vilka filerna ska extraheras. Alternativt kan du använda alternativet -d TARGET för att ange en målkatalog där de resulterande filerna ska lagras. Annars lagras filerna i den aktuella katalogen.

ln-kommandot i Linux

Kommandot Linux ln (förkortning för länk) skapar en genväg till en fil eller en katalog. Detta skapar en ytterligare katalogpost för denna fil, vilket gör att du kan komma åt respektive fil via en annan filväg. Anropet för ln måste alltid innehålla åtminstone sökvägen till källfilen.

ln [OPTIONS] path/to/sourcefile

I det här fallet skapas en genväg i den aktuella arbetskatalogen med samma namn. Du kan också ange en målväg och sedan namnge genvägen efter eget önskemål:

ln [OPTIONS] path/to/sourcefile path/to/shortcut

cat-kommandot i Linux

Kommandot Linux cat (förkortning för concatenate) utvecklades som ett verktyg för att kombinera filinnehåll och kan användas som en pager för att visa filinnehåll i terminalen.

Använd cat med följande syntax i terminalen för att läsa en fil och skriva ut den till stdout (standardutmatningen):

cat OPTIONS FILE

Flera filer kan separeras med mellanslag:

cat OPTIONS FILE1 FILE2

grep-kommandot i Linux

Med kommandot Linux grep kan du söka igenom textfiler. Alla teckensträngar eller reguljära uttryck kan användas som sökmönster. Använd grep enligt följande syntax:

grep [OPTIONS] SEARCH PATTERN [FILE(S)]

Om grep hittar en sträng som motsvarar sökmönstret, visas radnumret tillsammans med filnamnet i terminalen. I allmänhet används grep på alla filer i den aktuella katalogen. Alternativet -r aktiverar en rekursiv sökning i underkatalogerna.

diff-kommandot i Linux

Kommandoradsprogrammet diff används för att jämföra två filer. Du kan också använda diff för att avgöra om två kataloger innehåller samma filer.

Starta programmet i terminalen med följande syntax:

diff [OPTIONS] FILE1 FILE2

cmp-kommandot i Linux

cmp ingår i paketet diff och används för att jämföra filinnehåll. Till skillnad från diff sker justeringen på byte-nivå och är därför särskilt lämplig för binära filer. Använd cmp enligt följande syntax:

cmp [OPTIONS] FILE1 FILE2

Om cmp hittar skillnader, visar kommandoradsprogrammet byte- och radnumret för den första avvikelsen i terminalen.

tar-kommandot i Linux

Kommandot tar låter dig skriva olika filer och kataloger sekventiellt till en tar och använda den som säkerhetskopia för återställning vid behov. Till skillnad från zip-formatet som är vanligt i Windows behålls alla användarrättigheter för den arkiverade filen även efter uppackning. Använd följande syntax:

tar [OPTIONS] FILES

Om du vill skapa ett nytt arkiv använder du tar med alternativen -c (skapa nytt arkiv) och -f (skriv arkiv till en given fil eller läs från den). Läs mer i vår artikel om tar-säkerhetskopior och hur man skapar arkiv under Linux.

echo-kommandot i Linux

Använd kommandot Linux echo för att skriva ut strängar rad för rad på standardutmatningen (vanligtvis terminalen).

Den allmänna kommandosyntaxen lyder:

echo [OPTIONS] STRING

clear-kommandot i Linux

Använd kommandoradsdirektivet clear för att rensa skärminnehållet.

clear

Du får en tom terminal med en prompt. Äldre inmatningar finns kvar i scrollback-bufferten. Istället för att använda det här kommandot kan du också rensa terminalen med tangentkombinationen [Ctrl] + [L].

ssh-kommandot i Linux

Du kan använda ssh för att ansluta din dator till en extern dator via SSH-protokollet, vilket innebär att du då befinner dig i skalet på den andra datorn. Syntaxen är följande:

ssh USERNAME@HOSTNAME

Här betecknar USERNAME och HOSTNAME det användarnamn som du vill logga in med och adressen till den externa datorn.

wget-kommandot i Linux

Du kan använda kommandot Linux wget för att ladda ner filer från internet. Använd följande syntax för detta:

wget [OPTION] LINK

Här anger LINK den URL där filen finns. Du kan valfritt använda det valfria argumentet -c för att fortsätta en nedladdning som har avbrutits.

ping-kommandot i Linux

Använd kommandot Linux ping för att testa tillgängligheten till andra datorer i nätverket. Kommandot baseras på följande syntax:

ping [OPTIONS] TARGET

Tillsammans med rundgångstiden (RTT) – tidsintervallet mellan sändning av datapaketet och mottagande av svar – skriver ping även målsystemets IP-adress i terminalen. Du kan använda valfria argument för att ställa in antalet paket eller sekunder efter vilka ping avslutar sig själv.

ftp- eller sftp-kommandot i Linux

Detta ger dig möjlighet att utbyta filer mellan det lokala systemet och en annan dator i nätverket. Använd FTP (File Transfer Protocol) enligt följande syntax för att upprätta en anslutning till FTP-servern på måldatorn:

ftp [OPTIONS] [HOST[PORT]]

Adresseringen sker via värdnamn eller IP-adress. Det är valfritt att ange ett portnummer. Använd endast FTP i nätverk som du litar på, eftersom detta protokoll inte är säkert. Av säkerhetsskäl är det nästan alltid lämpligt att använda SFTP (SSH File Transfer Protocol). Kommandoradsprogrammet sftp fungerar som ftp för att överföra data i nätverket, men här är överföringen krypterad. SFTP använder Secure Shell (SSH) som standard, dvs. även dess autentiseringsmetoder. Vi förklarar hur du använder SSH-nycklar för din nätverksanslutning i en annan artikel.

ip-kommandot i Linux

Kommandoradsprogrammet ip ingår i programsamlingen iproute2, med vilken nätverksgränssnitt begärs och konfigureras via terminalen. Den allmänna syntaxen för kommandot lyder:

ip [OPTIONS] OBJECT [COMMAND [ARGUMENT]]

Vilken åtgärd som utförs av ip definieras med hjälp av objekt, underkommandon och deras argument.

Programmet stöder olika objekt, såsom address (IP-adress), link (nätverksgränssnitt), route (post i routingtabellen) eller tunnel, till vilka underkommandon såsom add, change, del, list eller show kan läggas till.

Om du till exempel vill komma åt IP-adressen för ett visst nätverksgränssnitt (dvs. eth0) använder du kommandot ip i kombination med objektet address, kommandot show och argumentet dev eth0:

ip address show dev eth0

Vi kommer att visa dig hur du visar en IP-adress i Linux mer detaljerat i en annan artikel.

Kommandona apt, pacman och yum i Linux

Varje Linux-distribution har en pakethanterare som du kan använda för att ladda ner och hantera programpaket. Syntaxen för installation av appar är följande:

apt install [PACKET] # Debian-based distributions such as Ubuntu
pacman -S [PACKET] # Arch-based distributions
yum install [PACKET] # Red Hat-based distributions

[PACKET] är namnet på det paket eller program du vill installera. I de flesta fall måste dessa kommandon utföras via sudo i root-läge. För andra distributioner som använder andra pakethanterare kan kommandona skilja sig åt. Varje hanterare har också kommandon för att ta bort paket, uppdatera paketlistan och uppdatera alla installerade paket, bland annat. På Ubuntu är dessa kommandon följande.

apt remove [PACKET] # remove package
apt update # update package list
apt upgrade # upgrade packages

netstat-kommandot i Linux

Kommandoradsprogrammet netstat används för att fråga status för nätverksgränssnitt. Den allmänna syntaxen för kommandot lyder:

netstat [OPTIONS]

Använd netstat utan alternativ för att visa alla öppna socklar i terminalen. Du kan också använda följande alternativ för att visa routingtabellen (-r), gränssnittsstatistik (-i), maskerade anslutningar (-M) eller nätverkslänksmeddelanden (-N). Läs mer i vår introduktion till netstat.

traceroute-kommandot i Linux

För att spåra transportvägen för ett IP-datapaket mellan ditt system och en måldator kan du använda kommandot traceroute. Använd följande mönster.

traceroute [OPTIONS] HOSTNAME

Via traceroute kan du identifiera vilka routrar och internetnoder ett IP-paket passerar på sin väg till måldatorn – till exempel för att undersöka orsaken till en fördröjning.

route-kommandot i Linux

Med kommandoradsprogrammet route kan kärnans IP-routingtabell begäras och redigeras. Kommandot baseras på följande syntax:

route [OPTIONS] [add|del] [-net|-host] TARGET

Använd kommandot utan alternativ för att visa den fullständiga routingtabellen för kärnan:

route

Om du vill ställa in en rutt till ett nätverk använder du underkommandot add.

route add -net 10.0.0.0

dig-kommandot i Linux

dig är ett sökverktyg som kan användas för att begära information från DNS-servern och visa den i terminalen. Kommandoradsprogrammet används vanligtvis enligt följande syntax för att begära IP-adressen och annan DNS-information för ett givet domännamn:

dig [@SERVER] [DOMAIN] [TYPE]

SERVER är den DNS-server som ska sökas efter önskad information. Om ingen server anges identifierar dig standard-DNS-servern från filen /etc/resolv.conf. DOMAIN står för det domännamn från vilket DNS-informationen ska identifieras. TYPE används för att ange typen av förfrågan, dvs. ANY (alla poster), A (IPv4-post för en värd) eller AAAA (IPv6-post för en värd). Standardförfrågningstypen definieras som A.

kommandot mount och unmount i Linux

Om ett filsystem ska integreras i operativsystemets katalogstruktur via katalogstrukturen, används kommandoradsprogrammet mount under Linux. Den allmänna syntaxen för kommandot lyder:

mount [OPTIONS] DEVICE MOUNTPOINT

DEVICE = Sökväg till enhetsfilen för den lagringsenhet som du vill montera som partition.

MOUNTPOINT = Den plats i operativsystemets katalogstruktur där du vill montera partitionen. Monteringspunkten anges vanligtvis som en absolut sökväg.

Exempel:

mount /dev/sdd /media/usb

Enheten sdd är monterad i katalogen /media/usb.

dd-kommandot i Linux

Kommandoradsprogrammet dd möjliggör en kopieringsprocess där data läses ut bit för bit från en inmatningsfil (if) och skrivs till en utmatningsfil (of). Programanropet baseras på följande syntax:

dd if=Source of=Target [OPTIONS]

Som källa och mål kan du ange enskilda filer såväl som hela partitioner (t.ex. /dev/sda1) eller en komplett lagringsenhet (t.ex. /dev/sda).

dd if=/dev/sda5 of=/dev/sdb1

chmod-kommandot i Linux

Kommandoradsprogrammet chmod (förkortning för change mode) används för att tilldela rättigheter i Unix-liknande filsystem (dvs. ext2, ext3, ext4, reiser, xfs). Den allmänna syntaxen för kommandot är:

chmod [OPTIONS] MODE FILE

eller

chmod [OPTIONS] MODE DIRECTORY

Platshållaren MODE står för den tillämpliga rättighetsmasken. Du kan läsa mer om hur du skapar ett sådant system och vad du bör tänka på i vår guide om åtkomsträttigheter med chmod. Med hjälp av alternativet -R kan rättigheter tilldelas rekursivt till undermappar och filer i en katalog.

chown-kommandot i Linux

Kommandot Linux chown står för ändra ägare och låter dig ändra ägarens behörigheter.

chown [OPTIONS] [USER][:[GROUP]] FILE

eller

chown [OPTIONS] [USER][:[GROUP]] DIRECTORY

För att ställa in ägarrättigheter för en användare eller grupp finns fyra möjliga kombinationer tillgängliga. Ägare och grupp återställs enligt inmatningen:

chown [OPTIONS] owner_name:group_name file.txt

# The group is reset according to the input, the user remains unchanged:
chown [OPTIONS] :group_name file.txt
# The owner is reset according to the input, the group remains unchanged:
chown [OPTIONS] owner_name file.txt
# The user is reset according to the input. The group is set to the default group for the logged-in user:
chown [OPTIONS] owner_name: file.txt
# The changes are recursively extended to subdirectories with the help of OPTION `-R`.

adduser-kommandot i Linux

Det enklaste sättet att skapa ett användarkonto är att använda kommandoradsprogrammet adduser. Detta är ett Perl-skript baserat på Linux-kommandot useradd och erbjuder samma funktioner på ett användarvänligt sätt. Kommandot adduser kräver root-behörighet och används enligt följande syntax:

adduser [OPTIONS] USERNAME

Använd adduser utan alternativ för att automatiskt skapa ett användar-ID, en hemkatalog och en användargrupp med samma namn, utöver det nya användarkontot.

adduser test

Därefter följer en interaktiv dialogruta där du kan ange lösenordet och annan användarinformation (riktigt namn, kontorsnummer, telefonnummer osv.).

passwd-kommandot i Linux

Använd kommandot Linux passwd för att ändra en användares lösenord eller definiera, kontrollera och ändra intervaller. Kommandot baseras på följande syntax:

passwd [OPTIONS] USERNAME

Om du vill ändra lösenordet för en annan användare behöver du root-behörighet. Använd kommandot passwd utan användarnamn för att ändra ditt eget lösenord. Om lösenordet ska blockeras använder du kommandot passwd med alternativet -l (–lock). Andra alternativ ger dig möjlighet att ange en giltighetstid för lösenord (-x) samt varningar (-w) och kontrollintervall (-i).

groupadd-kommandot i Linux

Kommandoradsprogrammet groupadd används för att skapa användargrupper. Använd groupadd med root-behörighet enligt följande syntax:

sudo groupadd [OPTIONS] GROUPS

Varje nybildad grupp har sitt eget grupp-ID (GID). Grupp-ID mellan 0 och 99 är reserverade för systemgrupper. Om du vill definiera GID för en ny användargrupp för dig själv använder du kommandoradsdirektivet groupadd med alternativet -g (GID). Om du vill skapa en systemgrupp använder du alternativet -r (root).

chattr-kommandot i Linux

Kommandoradsprogrammet chattr (förkortning för change attribute) låter dig visa filer eller kataloger med attribut. Använd chattr enligt följande syntax för att ställa in ett attribut:

chattr [OPTIONS] +ATTRIBUTE FILE

Ersätt plustecknet med ett minustecken för att ta bort attribut igen. Ställ till exempel in attributet -i för att förhindra ändringar (raderingar eller modifieringar) av en fil eller katalog. För andra attribut och möjliga alternativ, se programhandboken chattr.

lsattr-kommandot i Linux

Om du vill visa vilka attribut som är inställda för en fil eller katalog använder du kommandoradsdirektivet lsattr (förkortning för list attributes) enligt följande syntax:

lsattr [OPTIONS] FILE/DIRECTORY

chgrp-kommandot i Linux

Kommandot chgrp står för ändra grupp och används för hantering av grupptillhörighet för filer och kataloger. För att kunna använda chgrp på en vald fil eller katalog måste du ha ägar- eller root-behörighet. Dessa är de enda grupper du kan tillhöra. chgrp används enligt följande syntax:

chgrp [OPTIONS] GROUP FILE

eller

chgrp [OPTIONS] GROUP DIRECTORY

Alternativet -R avser undermappar och filer som finns i en katalog.

man-kommandot i Linux

Kommandot man öppnar manualen (man-sidor) för din Linux-distribution direkt i terminalen. Använd följande schema för att öppna manualen:

man [OPTION] TOPIC

Linux man-sidorna är indelade i 10 ämnesområden: Användarkommandon, systemanrop, funktioner i programmeringsspråket C, filformat, konfigurationsfiler, spel, övrigt, systemadministrationskommandon, kärnfunktioner, nya kommandon.

avstängningskommando i Linux

Kommandot Linux shutdown kan användas av root-användaren för att stänga av systemet. Kommandot baseras på följande syntax:

shutdown [OPTIONS] [TIME] [MESSAGE]

Om du vill starta en avstängning har du möjlighet att ange en tidpunkt då systemet ska stängas av. För detta använder du antingen en konkret tidsangivelse (hh:mm) eller en nedräkning (+m). Övriga användare i systemet får ett meddelande om avstängningen. Detta kan åtföljas av ett personligt meddelande, om så önskas. Om kommandot shutdown används tillsammans med alternativet -r följs avstängningen av systemet av en omstart.

top-kommandot i Linux

Kommandot top hämtar en dynamisk översikt över alla processer som körs. Anropet baseras på följande mönster:

top [OPTIONS]

Processinformationens utdata kan justeras med hjälp av olika alternativ. Processöversikten top (bland andra) stöder följande snabbtangenter för att sortera utdata:

• [P] = Sorterar utdata efter CPU-belastning
• [M] = Sorterar utdata efter lagringskrav
• [N] = Sorterar utdata numeriskt efter PID
• [A] = Sorterar utdata efter ålder
• [T] = Sorterar utdata efter tid
• [U ANVÄNDARNAMN eller UID] = Filtrerar utdata efter respektive användare

Använd snabbtangenten [H] för att visa en hjälpsida eller [Q] för att stänga processöversikten.

lscpu-kommandot i Linux

Använd lscpu (förkortning för list cpu) enligt följande mönster för att visa information om CPU-arkitekturen i terminalen.

lscpu [OPTIONS]

För möjliga alternativ, se manualen för ditt operativsystem.

lshw-kommandot i Linux

Kommandot lshw står för lista hårdvara och visar information om hårdvarukomponenterna i terminalen. Använd lshw enligt följande syntax:

lshw [OPTIONS]

Kommandot stöder olika alternativ för att anpassa utdataformatet (-html, -xml, -short, -businfo) samt informationsomfånget (dvs. –sanitize för att dölja känslig information).

kill-kommandot i Linux

kill är ett kommandoradsprogram med vilket processer kan stoppas och avslutas. Kommandot skickas vidare enligt följande mönster med önskad signal och ID för den valda processen.

kill [OPTIONS] [-SIGNAL] PID

Vanliga signaler är:

1. TERM: Får en process att avsluta sig själv (standard)
2. KILL: Tvingar fram avslutandet av en process (genom systemet)
3. STOP: Stoppar en process
4. CONT: Tillåter en stoppad process att fortsätta

killall-kommandot i Linux

Använd kommandot Linux killall i kombination med ett visst sökord för att endast avsluta de processer vars namn stämmer överens (de första 15 tecknen används för att matcha).

killall [OPTIONS] [-SIGNAL] [PROCESS NAME]

Alternativet -e (–exact) gör det möjligt att utvidga sökningen till att omfatta alla tecken i processnamnet.

bra kommando i Linux

Kommandoradsdirektivet nice anger ett processvärde mellan -20 och +19 vid start av en process i heltalsteg, varefter systemets tillgängliga datorkraft fördelas. Intervallet -20 till +19 motsvarar Linux-prioritetnivåerna 100 till 139. En process med nice -20 har högre prioritet än en process med nice. Solo-syntaxen lyder:

nice [OPTION] [COMMAND]

Utan ytterligare specifikationer startar varje process med ett nice -värde på 0. Använd alternativet -n för att definiera processens prioritet. Observera att negativa prioriteringar endast kan tilldelas med root-behörighet.

pgrep-kommandot i Linux

Kommandoradsprogrammet pgrep matchar listan över aktiva processer med ett sökord och visar respektive PID om det finns träffar. Den allmänna syntaxen är:

pgrep [OPTIONS] Search term

Som standard visar pgrep PID-numren för alla processer som innehåller söktermen. Om sökningen ska begränsas till endast exakta träffar, använd kommandot tillsammans med alternativet -x. Om du vill få PID-numret utöver processnamnet, använd pgrep med alternativet -l. På samma sätt som grep stöder pgrep söktermer baserade på reguljära uttryck.

ps-kommandot i Linux

Kommandot Linux ps visar en lista över alla processer som körs i terminalen.

ps [OPTIONS]

Om du behöver en detaljerad utskrift, använd ps med alternativen -f (detaljerad) eller -F (mycket detaljerad). För ytterligare alternativ, se manualen för ditt operativsystem.

Ytterligare Linux-kommandon i korthet

Grundläggande kommandon

I kategorin grundläggande kommandon hittar du de grundläggande Linux-kommandon som används för att styra terminalen. Lär dig hur du rensar terminalens synlighet, hämtar tidigare terminalposter från historiken eller avslutar terminalsessionen.

1. exit

Kommandoradsdirektivet exit avslutar den aktuella sessionen och stänger terminalen.

exit

Istället kan du använda tangentkombinationen [Ctrl] + [D].

2. hjälp

Använd kommandot help för att se en lista över alla integrerade shellkommandon (inbyggda kommandon). Använd help i kombination med ett shellkommando för att få en kort beskrivning av det aktuella kommandot.

help COMMAND

3. historia

I Bash sparas de senaste 500 kommandona som har angetts i kommandoraden i historiken. Denna funktion fungerar som inmatningshjälp och gör det möjligt att bläddra igenom listan över tidigare kommandon med hjälp av piltangenterna och köra dem igen.

Historiken kan sökas med hjälp av nyckelord med tangentkombinationen [Ctrl] + [R]. Du har också möjlighet att visa den fullständiga listan, numrerad i terminalen. Använd kommandot history utan alternativ och argument.

history

Om du vill filtrera resultaten kombinerar du history via Linux Pipe med kommandoradsprogrammet grep (se sökalternativ) och ett sökord.

history | grep SEARCH TERM

Hjälpsidor

Vet du inte vad du ska göra? Ingen fara. I Linux finns det olika hjälpsidor och dokumentationssidor som är direkt tillgängliga via terminalen, till exempel Unix man-sidor och GNU info-sidor. Dessa innehåller en detaljerad beskrivning av alla kommandoradsprogram, systemanrop, konfigurationsfiler, filformat och kärnfunktioner. Med Linux-kommandona whatis och apropos kan du hitta kommandoradsprogram i hjälpsidekategorin, vilket gör att du kan söka efter nyckelord i manualerna för ditt operativsystem.

1. apropos

Använd apropos för att söka efter sidrubriker och beskrivningar i manualen för ditt operativsystem med hjälp av nyckelord. Se följande schema:

apropos [OPTIONS] SEARCH TERM

Kommandot stöder olika alternativ. Använd alternativet -e för att begränsa sökningen till exakta träffar, eller använd jokertecken (-w '*SEARCH TERM') och reguljära uttryck (-r).

2. info

Med kommandot info kan du hämta GNU-infosidorna för ett specifikt ämne. I de flesta fall motsvarar dessa sidor de manualer som kan nås via man, men till skillnad från dessa har de länkar som gör manualerna enklare att läsa. Använd följande syntax:

info [OPTION] TOPIC

Ett samtal utan alternativ eller ämne leder dig till huvudmenyn på GNU-infosidan.

3. pinfo

Med pinfo har du en variant av kommandoradsprogrammet info, som är baserat på kommandoradswebbläsaren Lynx och visar informationssidor med markerade länkar. Använd pinfo på samma sätt som kommandot info:

pinfo [OPTIONS] TOPIC

4. vad är

Kommandoradsprogrammet whatis fungerar som en sökfunktion för nyckelord i manualerna. Använd detta program med ett populärt nyckelord för att söka efter exakta träffar i operativsystemets manual. Om det finns en träff visar whatis en kort beskrivning i terminalen.

whatis [OPTIONS] SEARCH TERM

whatis (-w '\*SEARCH TERM') stöder även platshållare och reguljära uttryck (-r).

Katalogfunktioner

Du kommer att använda Linux-kommandon för katalogoperationer för att skapa, ta bort och hantera kataloger på ditt system via terminalen, samt navigera i katalogträdet. De viktigaste kommandoradsdirektiven i denna kategori är cd, ls, mkdir och rmdir.

1. chroot

Kommandot chroot (förkortning för change root) används för att köra ett kommando i en annan rotkatalog. Till exempel används chroot för att isolera kritiska program från resten av filsystemet. För att köra programmet krävs root-behörighet, och det baseras på följande formel:

chroot DIRECTORY COMMAND

2. mkdirhier

Med mkdirhier kan du skapa hela kataloghierarkier med ett enda kommandoradsdirektiv:

mkdirhier [OPTION] /home/user/directory1/directory2/directory3

Om directory1 och directory2 redan finns, skapar mkdirhier endast directory3. Annars skapas alla tre katalogerna.

3. träd

Medan ls endast listar innehållet i en katalog, kan kommandoradsdirektivet tree användas för att återge hela kataloghierarkin rekursivt som en trädstruktur. Kommandot använder följande syntax:

tree [OPTIONS] [DIRECTORY]

Filoperationer

Linux-kommandona i denna tabell gör det möjligt att utföra olika filoperationer från terminalen. Använd Linux-grundkommandon som cp, mv och rm för att kopiera, flytta, byta namn på eller ta bort filer på ditt system.

1. basnamn

En filväg skickas till kommandoradsdirektivet basename, som helt enkelt returnerar filnamnet utan en standardväg. Kommandots syntax är:

basename [OPTIONS] path/to/files [SUFFIX]

Kommandot kan utökas till flera filer med hjälp av alternativ.

2. komm

Använd kommandoradsprogrammet comm för att jämföra sorterade filer (dvs. via sort) rad för rad. Programanropet baseras på följande syntax:

comm [OPTIONS] FILE1 FILE2

Programmet stöder tre alternativ:

• -1: undertryck unika rader från FILE1
• -2: undertryck unika rader från FILE2
• -3: undertryck alla rader som finns i båda filerna

3. skär

Med kommandot cut kan du extrahera innehållet i en fil från textraden i en fil (dvs. logg- eller CSV-filer). Kommandots syntax är:

cut [OPTIONS] FILE

Den exakta positionen för ett extraherat avsnitt definieras via alternativen -b (byteposition), -c (teckenposition), -d (avgränsare) och -f (fält).

4. dirname

dirname är motsvarigheten till basename. Kommandoradsdirektivet låter dig extrahera sökvägsdelen från en filväg och visa den i terminalen utan filnamn. Kommandots syntax är:

dirname [OPTIONS] path/to/file

5. fil

Med kommandoradsdirektivet file kan du visa information om filtypen för en fil. Anropet baseras på följande syntax:

file [OPTIONS] FILE

6. lsof

Kommandot Linux lsof står för list open files, ett verktyg som ger dig information om öppna filer i terminalen, sorterade efter PID (process-ID). Anropa programmet till terminalen med följande syntax:

lsof [OPTIONS]

Eftersom Unix-liknande system som Linux i allmänhet följer principen att ”allt är en fil” blir listan som kommandot lsof genererar följaktligen lång. Som regel används alternativen för att begränsa denna utdata.

7. md5sum

Kommandoradsdirektivet md5sum hjälper dig att beräkna och kontrollera MD5-kontrollsummor för filer.

8. klistra in

I likhet med cat möjliggör även kommandoradsprogrammet paste utmatning av filinnehåll till standardutmatningen. Men medan cat endast kombinerar innehåll, sammanfogar paste kolumn för kolumn. Kommandots grundläggande syntax lyder:

paste [OPTIONS] FILE1 FILE2 …

Du kan anpassa vilken separator som används av paste med alternativet -d. Tabbar används som standardseparator. Ett andra läge kan aktiveras med alternativet -s (seriellt). Med detta överförs alla rader i den första inmatningsfilen till den första raden i utmatningen. Data för alla andra inmatningsfiler följer i separata utmatningsrader, så varje rad i utmatningen innehåller endast innehållet i en inmatningsfil.

9. byta namn

Kommandoradsprogrammet rename möjliggör omdöpning av filer och mappar med hjälp av reguljära uttryck (regex). Till skillnad från mv är funktionen rename lämplig för filoperationer där namnen på flera filer ska anpassas helt eller delvis. Använd rename enligt följande syntax:

rename [OPTIONS] 'REGULAR_EXPRESSION' FILE

Reguljära uttryck motsvarar följande syntax för ersättningar:

s/SEARCHPATTERN/REPLACEMENT/MODIFIER

10. strimla

shred är ett kommandoradsprogram som möjliggör säker radering av filer. Valda element skrivs över under raderingsprocessen och kan därför inte återställas med forensiska metoder. Kommandots övergripande syntax är:

shred [OPTIONS] FILE

11. sortera

Använd kommandoradsdirektivet sort för att sortera fillistor och programutdata numeriskt, alfabetiskt och efter rad. Kommandots övergripande syntax är:

sort [OPTIONS] FILE

Sorteringsmetoden kan anpassas med hjälp av olika alternativ. Till exempel numeriskt (-n), slumpmässigt (-R) eller i omvänd ordning (-r).

12. dela

Kommandoradsdirektivet split används för att dela upp filer. Den underliggande syntaxen lyder:

split [OPTIONS] [INPUT [PREFIX]]

Platshållaren INPUT motsvarar den fil som ska delas upp. PREFIX fungerar som namn på de deltagande filerna. Deras namn baseras på följande mönster:

PREFIXaa, PREFIXab, PREFIXac …

Om inget prefix definieras använder split standardprefixet x. Alternativet -b (byte) kan användas för att ange storleken på de partiella filerna. Detta kan anges i byte (b), kilobyte (k) eller megabyte (m).

Exempel:

split -b 95m archive.tgz split-archive.tgz.

13. stat

Kommandoradsdirektivet stat (status) visar tidsstämplar för åtkomst och ändringar för valda filer och kataloger. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

stat [OPTIONS] FILE

Utdataformatet kan anpassas med hjälp av olika alternativ.

14. uniq

Kommandoradsdirektivet uniq används vanligtvis i kombination med sort för att rensa sorterade filer från dubbla rader. I följande exempel är kommandot sort länkat med en pipe (|) till kommandot uniq för att först sortera en fil och sedan mata ut den utan dubbla rader.

sort file.txt | uniq

Sökalternativ

Linux erbjuder olika kommandoradsdirektiv för att söka igenom systemet direkt från terminalen.

1. hitta

Med find kan du söka igenom en Linux-fil. Detta baseras på följande syntax:

find [OPTIONS] [DIRECTORY] [SEARCHCONDITION] [ACTIONS]

Den angivna katalogen är startkatalogen för sökningen. Kommandot söker sedan igenom startkatalogen och dess underkataloger. Om ingen katalog anges, startar find sökningen från den aktuella arbetskatalogen.

Med hjälp av alternativ kan du definiera sökkriterier och åtgärder. Standardåtgärden är förinställd på -print: Utdata med de fullständiga filnamnen för alla sökresultat till standardutdata (vanligtvis terminalen). Ytterligare alternativ gör det möjligt att filtrera efter filnamn, filstorlek, åtkomsttid etc. Dessa listas på motsvarande man-sida.

2. lokalisera

Kommandoradsprogrammet locate låter dig också söka efter filer via terminalen. Men till skillnad från find söker det inte igenom filkatalogen utan i en specialskapad och regelbundet uppdaterad databas. Det gör att locate ger resultat mycket snabbare än find. För att söka efter en viss fil i databasen används locate enligt följande syntax:

locate SEARCHPATTERN

Sökmönstret kan innehålla metatecken som platshållare (*). Sätt dessa inom citattecken för att förhindra tolkning av skalet.

3. tre-agrep

tre-agrep används också för att söka efter strängar i textfiler baserat på sökmönster. Men till skillnad från grep är det inte bara exakta träffar som visas, utan även vaga resultat är tillåtna, till exempel sådana med ombytta bokstäver eller saknade tecken. Programmet är baserat på TRE-biblioteket och gör det tillgängligt i kommandoraden. Syntaxen för tre-agrep matchar syntaxen för kommandot grep:

tre-agrep [OPTIONS] SEARCHPATTERN FILE(S)

Med hjälp av alternativ kan du definiera en maximal felmarginal. I följande exempel tolereras maximalt en avvikelse.

tre-agrep -1 'Linux' test .txt

4. uppdateradb

En locate -sökning fungerar endast korrekt om /var/lib/locatedb filen kontinuerligt hålls uppdaterad. Med kommandot updatedb kan du uppdatera databasen manuellt. Observera att du behöver root-behörighet för att göra detta:

updatedb

5. var

Med kommandot whereis kan du hitta binärkoden, källkoden eller manualfilerna för det valda programmet. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

whereis [OPTIONS] PROGRAM

Alternativ kan användas för att begränsa sökningen till specifika filtyper eller kataloger.

6. vilken

Om du vill identifiera binärfilerna för ett program använder du kommandot which med följande syntax för att visa sökvägen i terminalen.

which [OPTIONS] PROGRAM

I standardläget visar which den första filen som hittas. Använd alternativet -a för att visa alla filer som uppfyller sökkriterierna.

Användarinformation

Använd kommandoradsprogrammen för följande kategorier för att få tillgång till detaljerad information om de registrerade användarna i systemet samt deras grupper och processer.

1. finger

Kommandoradsprogrammet finger används för att komma åt användarinformation. Använd kommandot i kombination med önskat användarnamn:

finger [options] [USERNAME]

Använd finger utan användarnamn för att få information om ditt eget konto.

2. grupper

Kommandot groups visar vilka grupper ett valt användarkonto tillhör. Använd groups utan användarnamn för att visa alla grupper som ditt användarkonto tillhör.

Använd kommandoradsdirektivet enligt följande mönster:

groups [OPTIONS] [USERNAME]

3. id

Kommandoradsdirektivet id visar användar- och gruppidentifierare för de valda användarkontona. Om du vill identifiera dina egna ID:n använder du kommandot utan användarnamn.

id [OPTIONS] [USERNAME]

Utgångens räckvidd kan begränsas med hjälp av alternativ.

4. sist

Använd kommandot last enligt följande mönster för att visa en lista över användare som nyligen loggat in, inklusive inloggnings- och utloggningstider.

last [OPTIONS] [USERNAME]

Motsvarande information hämtas från filen wtmp under /var/log/wtmp. Om du endast vill begära information om ett visst konto, ange kommandoradsdirektivet med önskat användarnamn.

5. w

Kommandot w visar en lista över alla registrerade användare inklusive alla processer som de har kört. Använd w i kombination med ett användarnamn för att begränsa kommandot till just detta användarkonto:

w [OPTIONS] [USERNAME]

Omfattning och format för utdata kan anpassas med hjälp av alternativ.

6. vem

Kommandot who visar detaljerad information om användare som är registrerade i systemet. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

who [OPTION] [SOURCEFILE]

Som standard hänvisar who till data om aktuella registrerade användare från filen /var/run/utmp. Du har möjlighet att ange en av följande filer som källa för informationen.

7. vem jag är

Använd kommandot whoami för att få ditt eget användarnamn.

whoami [OPTIONS]

Hantering av användarkonton

Linux erbjuder en rad program som du kan använda för att skapa, radera och hantera användarkonton och grupper direkt från terminalen. Här hittar du en översikt över viktiga Linux-kommandon för hantering av användarkonton. I denna kategori hittar du även Linux-terminalkommandon som gör det möjligt att komma åt kod med andra användarrättigheter, inklusive superanvändaren root.

1. chfn

Kommandoradsdirektivet chfn (förkortning för change finger) gör det möjligt att anpassa ytterligare information om ett användarkonto, såsom riktiga namn, kontorsnummer och privata eller arbetsrelaterade telefonnummer. Den allmänna syntaxen lyder:

chfn [OPTION "NEW VALUE"] [USERNAME]

Vilken användarinformation som kommer att få ett nytt värde definieras med hjälp av alternativet -f (riktigt namn), -r (kontorsnummer), -w (arbetstelefon) och -h (privat telefon).

2. chsh

Kommandoradsdirektivet chsh (förkortning för change shell) ändrar inloggningsskalet för en vald användare. Använd följande mönster som vägledning när du matar in uppgifterna:

chsh [OPTIONS] USERNAME

Du kan använda alternativet -s för att ändra inloggningsskalet för ett användarkonto.

3. deluser

Kommandoradsprogrammet deluser raderar alla poster för ett valt användarkonto från systemkontots filer. För att kunna anropa deluser krävs root-behörighet och följande syntax används:

deluser [OPTIONS] USERNAME

Om du också vill ta bort alla filer från användarens hemkatalog använder du kommandot med alternativen --remove-home. Om du vill ta bort alla användarfiler från systemet använder du alternativen --remove-all-files.

4. delgrupp

Kommandoradsdirektivet delgroup (förkortning för delete group) raderar en befintlig användargrupp. För att utföra kommandot krävs root-behörighet. Den allmänna syntaxen för delgroup är:

delgroup [OPTIONS] GROUP

5. groupmod

Namn och grupp-ID (GID) för befintliga användargrupper kan anpassas via groupmod. Kommandoradsdirektivet används med root-behörighet enligt följande syntax:

groupmod OPTIONS GROUP

Använd groupmod med alternativet -g för att anpassa GID. Använd kommandot med alternativet -n för att skriva över gruppnamnet.

6. newgrp

Kommandot newgrp (förkortning för ny grupp) gör det möjligt för registrerade användare att ändra sitt aktuella grupp-ID utan att behöva logga ut och logga in igen. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

newgrp [-] [GROUP]

Om kommandot newgrp används med den valfria parametern [-], leder gruppändringen till en omstart av användarmiljön – som om användaren hade loggat in igen. De som använder newgrp utan gruppspecifikation byter till den standardgrupp som anges under /etc/passwd.

7. su

Kommandot su tillåter också en tillfällig användarändring för att köra ett programanrop med mål användarens rättigheter. Till skillnad från sudo exekveras kommandot inte direkt. Istället sker en identitetsändring. Istället för att begära lösenordet för den anropande användaren begärs mål användarens lösenord. Den allmänna syntaxen för kommandot lyder:

su [OPTIONS] [USERNAME]

Ett samtal utan ANVÄNDARNAMN väljer root som mål användare.

8. usermod

Kommandoradsdirektivet usermod ger dig möjlighet att redigera tidigare skapade användarkonton. Använd usermod med root-behörighet enligt följande syntax:

usermod [OPTIONS] USERNAME

Vilka modifieringar som avses kan definieras med hjälp av alternativ. Du kan till exempel ändra användarnamnet med alternativet -l NEW_NAME. Ytterligare alternativ finns på motsvarande man-sida.

Systemkommandon

I kategorin systemkommandon hittar du de grundläggande Linux-kommandona för systemkontroll. Använd följande kommandon för att starta om och stänga av systemet från terminalen – och kontrollera dem med en timer om så önskas.

1. logger

Använd logger enligt följande mönster:

logger "YOUR MESSAGE"

Hitta systemloggen under /var/log/syslog.

2. starta om

Kommandoradsdirektivet reboot orsakar en omstart av systemet. För att utlösa en omstart måste kommandot köras med root-behörighet.

reboot [OPTIONS]

3. rtcwake

Kommandoradsdirektivet rtcwake gör det möjligt att starta och stänga av systemet enligt en timer. Kommandot baseras på följande syntax:

rtcwake [OPTIONS] [MODE] [Time]

Välj ett visst läge (-m MODE) som systemet ska övergå till vid en viss tidpunkt i sekunder (-s TIME IN SECONDS). Du har också möjlighet att väcka systemet vid en exakt angiven tidpunkt (-t UNIXTIME).

Systeminformation

I kategorin systeminformation har vi samlat kommandoradsprogram som du kan använda för att få information och statusrapporter, vilket ger dig en omfattande översikt över systemets tillstånd.

1. datum

Kommandot date visar systemtiden inklusive datum.

date [OPTIONS] [OUTPUTFORMAT]

Om du vill arbeta med en viss tid i samband med ett programanrop (se rtcwake) definierar du detta med hjälp av alternativet -d 'DATE'. Dessutom stöds olika alternativ som kan överföra datum- och tidsinformation till önskat format.

2. df

Använd kommandot df (disk free) enligt följande mönster.

df [OPTIONS] [FILE]

Om kommandot används i kombination med en viss fil anger systemet endast det lediga utrymmet på den partition där filen finns. I annat fall visas det lediga hårddiskutrymmet på monterade partitioner. Alternativet -l (lokal) begränsar df till det lokala filsystemet. Det stöder också alternativ som låter dig anpassa utdataformatet.

3. dmesg

Programmet dmesg (förkortning för display message) visar meddelanden från den centrala cirkulära buffertminnet i terminalen och gör det möjligt att lokalisera fel på hårdvara och drivrutiner. Använd dmesg enligt följande mönster:

dmesg [OPTIONS]

Utmatningen dmesg innehåller alla meddelanden från startrutinen och är därför lång. Kommandoradsprogrammet används ofta i kombination med en personsökare, till exempel more, less eller tail.

4. gratis

Kommandot free visar minnesanvändningen. Den allmänna syntaxen är:

free [OPTIONS]

Som utdata får du två specifikationer: Mem (minne) och Swap. Free stöder även alternativet -h för att visa minnesanvändningen i ett läsbart format.

5. värdnamn

Använd kommandot hostname enligt följande mönster för att visa systemets DNS-namn.

hostname [OPTIONS]

6. uname

Kommandoradsdirektivet uname står för unix name och används för att komma åt systeminformation från kärnan. Kommandot stöder olika alternativ med vilka utdata kan filtreras enligt önskad information. Dessa finns i motsvarande man-post.

uname [OPTIONS]

7. drifttid

Om du vill avgöra hur länge systemet har varit igång sedan senaste omstarten, använd kommandoradsdirektivet uptime enligt följande mönster:

uptime

8. vmstat

Med hjälp av övervakningsverktyget vmstat kan du få tillgång till information om virtuellt minne, läs- och skrivprocedurer på disken och CPU-aktivitet. Anropa vmstat enligt följande syntax för att visa medelvärdena sedan senaste systemstart.

vmstat [OPTIONS]

vmstat erbjuder även ett kontinuerligt övervakningsläge som hämtar systemvärden så ofta som önskas i ett önskat tidsintervall i sekunder.

vmstat [Options] [INTERVAL [REPETITIONS]]

Hårdvaruinformation

Linux-kommandon i denna kategori ger detaljerad information om de hårdvarukomponenter som utgör grunden för ditt system.

1. lspci

Använd lspci (förkortning för list pci) enligt följande mönster för att visa detaljerad information om PCI-enheter.

lspci [OPTIONS]

För möjliga alternativ, se manualen för ditt operativsystem.

2. lsusb

Använd lsusb (förkortning för list usb) för att visa detaljerad information om USB-enheter i terminalen.

lsusb [OPTIONS]

För möjliga alternativ, se manualen för ditt operativsystem.

Processhantering

I Linux kallas en instans av ett program som körs för en process. Följande terminalkommandon ingår i standardrepertoaren för processhantering och gör det möjligt för dig att enkelt övervaka alla processer på ditt system från terminalen och styra dem efter behov.

1. chrt

Kommandoradsprogrammet chrt hanterar kontinuerliga processkontroller och gör det möjligt att identifiera och anpassa realtidsattributen (schemaläggningsreglering och prioritet) för körande processer, eller att utföra kommandon och deras argument med angivna realtidsattribut. Den allmänna syntaxen för kommandot lyder:

chrt [OPTIONS] [PRIOTITY] PID/COMMAND [ARGUMENT]

Använd chrt utan att ange någon prioritet och med alternativet -p för att identifiera realtidsattributen för valda processer.

chrt erbjuder också möjligheten att ställa in eller definiera schemaläggningsregler för pågående eller nystartade processer med hjälp av alternativ. Mer information om detta finns i motsvarande man-artikel.

2. ionice

Kommandoradsdirektivet ionice används för att påverka prioriteten för en process som använder kärnans I/O-gränssnitt. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

ionice [OPTIONS] COMMAND

För att kunna köra ionice behöver du root-behörighet. Kommandot skiljer mellan tre schemaläggningsklasser som överförs med alternativet -c class. Möjliga värden är 1, 2 och 3.

• 1 = Realtid: I/O-åtgärden utförs omedelbart.
• 2 = Bästa möjliga: I/O-åtgärden utförs så snabbt som möjligt.
• 3 = Inaktiv: I/O-åtgärden utförs endast när ingen annan process tar I/O-tid.

3. nohup

Normalt avslutas alla användarens beroende processer automatiskt så snart terminalsessionen stängs (dvs. via exit). Linux-kommandot nohup (förkortning för no hangup) raderar ett kommando från den aktuella sessionen och gör att du kan fortsätta köra det även när du loggar ut från systemet.

nohup COMMAND

4. pidof

Kommandoradsprogrammet pidof visar processidentifieringsnumren (PID) för alla processer i ett program. Identifiera PID via pidof enligt följande mönster:

pidof [OPTIONS] PROGRAM

Om du endast vill visa det första process-ID:t, använd pidof i kombination med alternativet -s (förkortning för single shot).

5. pidkill

Precis som kill skickar kommandot pkill också en signal till en vald process. Adresseringen sker dock inte med PID. Istället anges ett sökord som matchar namnet på den process som körs. Detta kan också formuleras som ett reguljärt uttryck. pkill vidarebefordrar standardsignalen TERM, så länge inga andra signaler är definierade. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

pkill [OPTIONS] [-SIGNAL] [SEARCHTERM]

Ytterligare alternativ kan användas för att begränsa kommandot till processer för en viss användare (-U UID), underprocesser för en viss överordnad process (-P PID) eller de nyaste (-n) eller äldsta (-o) processerna.

6. pstree

Använd pstree för att visa alla aktiva processer i en trädstruktur. Kommandots allmänna syntax är:

pstree [OPTIONS]

Formatet och omfattningen av utdata kan anpassas med hjälp av olika alternativ.

7. renice

Kommandoradsdirektivet renice låter dig anpassa prioriteten för en process som körs. Den allmänna syntaxen är:

renice PRIORITY [OPTIONS]

8. sömn

Med kommandot Linux sleep kan du avbryta den aktuella terminalsessionen under en viss tid. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

sleep NUMBER[SUFFIX]

Om du använder sleep utan suffix tolkas det angivna talet som tid i sekunder (s). Du har också möjlighet att avbryta terminalsessionen i minuter (m), timmar (h) eller dagar (d).

9. uppgiftssats

Kommandoradsdirektivet taskset används för avancerad processkontroll, som används i multiprocessorsystem för att tilldela processer eller kommandon till specifika processorer. Kommandot kräver root-behörighet och använder ett av följande mönster:

taskset [OPTIONS] MASK COMMAND
taskset [OPTIONS] -p PID

Tilldelning av en process eller ett kommando till en processor sker med hjälp av en hexadecimal bitmask. Eftersom tilldelning via bitmask inte är särskilt intuitivt används taskset vanligtvis tillsammans med alternativet -c (–cpu-list) för att möjliggöra numerisk tilldelning av processorer (dvs. 0, 5, 7, 9–11).

Personsökare

Vill du använda din översikt för att hålla koll på innehållet i flersidiga filer? Med ett kommandoradsprogram från kategorin pager kan du välja vilka avsnitt som ska visas i terminalen och bläddra igenom filen i interaktivt läge om det behövs.

1. huvud

Kommandot Linux head används för att skriva ut den första delen av en fil. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

head [OPTIONS] File

Använd alternativet -n NUMBER_LINES för att ange hur många rader som ska skrivas ut, med början från början.

2. mindre

Kommandoradsprogrammet less möjliggör visning av innehållet i en textfil i terminalen. Den allmänna syntaxen lyder:

less [OPTIONS] FILE

Utmatningen sker automatiskt i interaktivt läge. Detta gör att du kan bläddra igenom det valda dokumentet eller söka efter nyckelord. Tangenten [Q] avslutar det interaktiva läsläget. Övriga kontrolltangenter och tillgängliga alternativ finns i programmets manual.

3. svans

Medan head som standard visar de första 10 raderna i en vald fil, visar Linux-kommandot tail de sista 10. Båda sidvisarna används enligt samma mönster (se head).

Redaktörer

I Linux behöver du inte ett grafiskt textredigeringsprogram för att anpassa konfigurationsfiler, redigera kodsnuttar eller skriva korta anteckningar. Enkla textredigerare kan enkelt öppnas i terminalen utan fördröjningar. Här presenterar vi tre program som du bör känna till.

1. emacs

Emacs är en plattformsoberoende textredigerare som kan utökas efter behov med ett programmeringsgränssnitt. Som standard startar Emacs med ett grafiskt användargränssnitt, men kan också öppnas i terminalen med alternativet --no-window-system.

emacs --no-window-system

Emacs har en integrerad handledning som du kan öppna med tangentkombinationen [CTRL] + [H], [T].

2. nano

Nano är en terminalbaserad textredigerare. Nano erbjuder ett mindre utbud av funktioner än jämförbara redigerare (t.ex. Vim), men kännetecknas av en särskilt användarvänlig hantering. Den allmänna syntaxen för programanropet lyder:

nano [OPTIONS] FILE

Programmet öppnar den angivna filen i ett redigeringsfönster i terminalen. Om du startar Nano utan filnamn kan en ny textfil skapas som sparas i den aktuella katalogen.

3. vim

Vim (förkortning för Vi Improved) är en vidareutveckling av textredigeraren Vi som utmärker sig genom ett flertal tillägg såsom syntaxmarkering, ett omfattande hjälpsystem, inbyggd skriptfunktion, automatisk kodkomplettering och visuell textmarkering.

Det öppna källkodsprogrammet erbjuder olika driftslägen för redigering av rena textfiler och kan användas antingen i terminalen eller som ett fristående program med ett grafiskt användargränssnitt (GVim). Ett centralt användningsområde för programmet är redigering av programkod.

Om du startar Vim i konsolen sker hanteringen via tangentbordet. Vanligtvis startas programmet tillsammans med en textfil enligt följande mönster:

vim [OPTIONS] FILE

Vim erbjuder programmet vimtutor som en omfattande introduktion, som också startas från kommandoraden. Vår artikel om grunderna i Linux-redigeraren Vim erbjuder också ytterligare information om installationen och olika driftslägen för programmet.

Nätverkshantering

Nätverkshantering sköts också enkelt från terminalen i Linux. Oavsett om du vill testa anslutningen, begära DNS-information, konfigurera gränssnittet eller överföra filer till en annan dator i nätverket, räcker det med ett enda kommando för att sätta igång ditt projekt med följande program.

1. arp

Kommandoradsprogrammet arp låter dig komma åt och ändra operativsystemets ARP-cache. Använd arp utan modifierare för att visa innehållet i ARP-tabellen i terminalen.

arp [OPTION]

Alternativt kan du begränsa utdata med alternativ eller skapa eller ta bort poster:

• -a HOSTNAME = Begränsa utdata till poster för specifika värdnamn (alternativ till en IP-adress)
• -s HOSTNAME MAC_ADDRESS = Skapa ARP-post med angivet värdnamn och MAC-adress
• -d HOSTNAME = Ta bort APR-post

2. iw

Kommandoradsprogrammet iw används för konfiguration av WLAN-gränssnitt och är ett aktuellt alternativ till iwconfig. Anropet baseras på en syntax som liknar den för kommandot ip:

iw [OPTIONS] OBJECT [COMMAND]

Möjliga objekt är:

• dev NAME_OF_INTERFACE = Nätverksgränssnitt
• phy NAME_OF_DEVICE = WLAN-enhet (efter namn)
• phy#INDEX_OF_DEVICE = WLAN-enhet (efter index)
• reg = Regleringsagent för konfiguration av regionala och nationella inställningar

En översikt över möjliga kommandon och alternativ finns i motsvarande man-artikel.

3. nslookup

Precis som dig är även nslookup en namnupplösningstjänst. Kommandoradsprogrammet finns i två lägen: interaktivt och icke-interaktivt. Om du vill använda nslookup i icke-interaktivt läge, starta programmet i kombination med ett värdnamn eller en IP-adress.

nslookup [OPTIONS] [HOST/IP]

För att starta interaktivt läge, ange kommandot nslookup i terminalen utan ytterligare information och ange sedan värdnamn eller IP-adresser för att visa tillhörande IP-adresser eller värdnamn.

Eftersom programmet officiellt är föråldrat uppmanas användarna att använda dig istället.

4. rsync

Kommandoradsprogrammet rsync gör det möjligt att synkronisera filer lokalt eller över ett nätverk. För detta ändamål jämförs storleken och ändringstidpunkten för de berörda filerna. Syntaxen för anropet är:

rsync [OPTIONS] SOURCE(S) TARGET

Kommandot rsync utförs vanligtvis med alternativet -a, vilket säkerställer att alla underkataloger och symboliska länkar kopieras och att alla användarrättigheter träder i kraft.

5. scp

Med kommandot Linux scp (förkortning för secure copy) finns ett annat program för säker dataöverföring i nätverket tillgängligt direkt via terminalen. scp kopierar data från en dator till en annan och använder nätverksprotokollet SSH. Klientprogrammet fungerar på samma sätt som filalternativet cp, men används systemövergripande enligt följande syntax:

scp [OPTIONS] FILE [[user@]remote_host:]PATH

När du anger sökvägen till fjärrdatorn placeras användarnamnet och respektive värdnamn framför. Lokala filer adresseras explicit med relativa eller absoluta sökvägar.

Exempel:

scp/home/max/images/image.jpg max@example.com:/home/max/archive

Ytterligare alternativ gör det möjligt att justera överföringsläget och krypteringsinställningarna.

6. tty

Kommandoradsdirektivet tty visar filnamnen på den terminal som är definierad som standardinmatning. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

tty [OPTIONS]

Arkivera och komprimera

Linux erbjuder olika tekniker för att packa och komprimera filer i arkiv. Det bör noteras att inte alla arkiv innehåller komprimering. Därför kombineras tar – ett program för arkivering av filer – vanligtvis med ett komprimeringsprogram som gzip, bzip2 eller xz.

1. gzip

gzip är ett program med vilket du enkelt kan komprimera eller dekomprimera filer via kommandoraden. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

gzip [OPTIONS] FILE(S)

Observera att gzip som standard raderar originalfilen som en del av packningsprocessen. Förhindra detta genom att använda alternativet -k. Programmet kan användas för flera filer samtidigt, om det behövs. Varje utdatafil konverteras till en separat gz. Om du vill skriva flera filer i ett enda komprimerat arkiv, använd gzip i kombination med arkiveringsprogrammet tar.

Om du vill packa upp en gz-fil använder du kommandot gzip med alternativet -d.

2. bzip2

Ett populärt alternativ till gzip är kommandoradsprogrammet bzip2. Detta använder samma syntax som gzip, men baseras på en trestegs komprimeringsprocess som möjliggör en betydligt högre komprimeringsgrad. Filer som komprimeras med bzip2 använder filändelsen .bz2. Använd bzip enligt följande mönster för att komprimera filer:

bzip2 [OPTIONS] FILE(S)

bzip2 kan också tillämpas på tar -arkiv. Dekomprimeringen är analog med gzip och körs med hjälp av alternativ -d.

3. xz

Kommandoradsprogrammet xz konverterar filer i det datakomprimeringsformat med samma namn xz. Programanropet använder samma mönster som gzip och bzip2.

xz [OPTIONS] FILE(S)

Filer som komprimeras med xz använder filändelsen .xz. Dekomprimeringen fungerar som med gzip och bzip med alternativet -d. Kommandot unxz kan också användas.

Precis som gz- och bz2-filer är xz-filer inte arkivfiler. Om du vill skriva flera filer till samma komprimerade xz-fil måste du också använda arkiveringsverktyget tar med detta komprimeringsprogram.

4. cpio

Arkiveringsprogrammet cpio (förkortning för copy in, copy out) gör det möjligt att skriva data till en arkivfil (.cpio) och extrahera data från den.

Partitionshantering

Om du vill komma åt ett filsystem på en annan partition i Linux måste du först integrera det i operativsystemets katalogstruktur. Detta kallas att “montera” en partition. Om nödvändigt kan detta göras via det grafiska användargränssnittet. Kommandoradsprogram som lsblk, blkid och mount erbjuder också möjligheten att begära information om anslutna blocklagringsenheter och att montera eller demontera dem vid behov.

1. lsblk

Använd kommandot lsblk (förkortning för list block devices) för att visa alla anslutna blocklagringsenheter och partitioner som en trädstruktur. Dessa behöver inte nödvändigtvis vara inblandade. Anropet baseras på följande syntax:

lsblk [OPTIONS]

Om det behövs kan utdata och en lista över önskade attribut modifieras individuellt med hjälp av alternativet -o (–output) för att hämta ytterligare information, såsom identifikationsnummer (UUID), filsystem (FSTYPE) eller status (STATE).

I standardinställningarna ignoreras tomma lagringsenheter. Om du också vill inkludera dessa i översikten använder du lsblk i kombination med alternativet -a (–all). Om du bara vill begära information om en viss enhet använder du lsblk enligt följande mönster:

lsblk [OPTIONS] DEVICE

2. blkid

I likhet med lsblk visar även blkid information om anslutna blocklagringsenheter. Använd blkid enligt följande mönster för att få identifikationsnumret (UUID) och filsystemstypen (TYPE) för alla anslutna blocklagringsenheter.

blkid [OPTIONS]

För tabellutdata använder du alternativet -o i kombination med värdet list. Du kan också begränsa blkid till en vald enhet:

blkid [OPTIONS] DEVICE

Övrigt

Följande lista innehåller ytterligare grundläggande Linux-kommandon som inte tillhör någon av de tidigare kategorierna.

1. alias

Interaktion med skalet sker vanligtvis via kommandon som kan användas för att starta kommandoradsprogram med samma namn. Du använder ett programanrop för varje åtgärd du vill utföra via terminalen. Med kommandot Linux alias kan du definiera korta namn för programanrop. Använd alias enligt följande mönster:

alias NICKNAME= 'COMMAND'

Ersätt platshållaren COMMAND med valfri kommandoradsdirektiv, inklusive alternativ. Detta kommer att länka den infogade strängen för platshållaren NICKNAME.

2. vid

Anropa kommandoradsprogrammet at enligt följande mönster för att köra ett tidsstyrt kommando.

at TIME

Ange sedan kommandot och stäng det interaktiva läget med [CTRL] + [D].

3. kal

Använd cal enligt följande mönster för att skriva ut en kalender i terminalen.

cal [OPTIONS] [[MONTH] Year]

4. pr

Använd kommandoradsprogrammet pr för att förbereda textfiler för utskrift. Den allmänna syntaxen för kommandot är:

pr [OPTIONS] File

I standardinställningarna genererar pr en sidhuvud som innehåller filnamnet, aktuellt datum och sidnummer.

5. manus

Kommandoradsprogrammet script låter dig spela in en terminalsession i filen typescript. Om det redan finns en inspelning av en tidigare session i typescript, så skrivs den över. Inspelningen startar automatiskt när programmet startas:

script

Använd tangentkombinationen [CTRL] + [D] för att avsluta inspelningen. Om du vill spara inspelningen i en annan fil än typescript, ring script i kombination med ett filnamn eller en sökväg.

6. seq

Använd kommandot seq för att skriva ut en numerisk serie i standardutmatningen. Definiera ett startvärde, ett slutvärde och en ökning (valfritt).

seq [OPTIONS] STARTVALUE INCREMENT ENDVALUE

7. tasksel

Kommandoradsprogrammet tasksel fungerar som installationshjälp för standardapplikationer (e-postserver, DNS-server, OpenSSH-server, LAMP-server etc.). Använd verktyget för att automatiskt installera alla paket och program som krävs för en uppgift i rätt ordning. Anropa tasksel med alternativet --list-tasks för att visa en lista över alla tillgängliga standardapplikationer.

tasksel --list-tasks

Om du vill få mer information om en standardapplikation i listan använder du tasksel med alternativet --task-desc och motsvarande uppgift. Om du vill lista alla paket som tillhör uppgiften ”mail-server” använder du tasksel i kombination med alternativet --task-packages.

För att installera alla paket i en standardapplikation använder du underkommandot install. Detta kräver root-behörighet.

8. tee

Kommandot Linux tee används för att fördubbla utdata från ett program. En utdata skickas till standardutdata och en annan skrivs till den fil som anges med kommandot tee.

tee [OPTIONS] FILE

tee används vanligtvis i kombination med omdirigeringsoperatorn Pipe (|).

ls | tee example.txt

9. tid

Använd kommandot time enligt följande mönster för att identifiera körtiden för program som du har startat via terminalen.

time [OPTIONS] Command [ARGUMENTS]

10. tr

Använd tr för att ta bort en önskad teckenuppsättning eller ersätta den med en annan. För att göra detta läser tr dataströmmen från standardinmatningen (t.ex. en fil) och skriver den till standardutmatningen enligt önskad modifiering. Om en teckenuppsättning ska ersättas med en annan används tr med två argument.

tr OPTION CHARACTERSET1 CHARACTERSET2

Det andra argumentet (CHARACTERSET2) ersätter det första (CHARACTERSET1). Om du vill ta bort en teckensekvens använder du tr med alternativet -d och anger den uppsättning som ska tas bort som argument.

tr -d CHARACTERSET

Kommandoradsprogrammet används vanligtvis i kombination med omdirigeringsoperatorer (< och >) för att göra ändringar i filer.

tr 'a-z' 'A-Z' < example1.txt > example2.txt

tr läser innehållet i filen example1.txt, ersätter små bokstäverna a till z med stora bokstäver och skriver ut resultatet i filen example2.txt.

11. vägg

Med kommandoradsprogrammet wall kan du skicka ett meddelande till alla användare som är registrerade i ett system. För att skicka ett meddelande startar du programmet med följande kommando:

wall

Bekräfta programanropet med [Enter] och skriv in ditt meddelande. Bekräfta sedan igen med [Enter] och skicka med tangentkombinationen [CTRL] + [D]. Alla användare som är registrerade i systemet får ditt meddelande som en sändning i terminalen. Det är värt att notera att för att kunna ta emot meddelanden måste du ge andra användare skrivbehörighet till din terminal. För detta använder du kommandot mesg:

Om du vill skicka filinnehåll till alla registrerade användare, använd wall i kombination med en inmatningsomdirigering och respektive filnamn:

wall < FILENAME

12. titta på

Med kommandoradsprogrammet watch kan du ställa in ett kommando som ska köras med jämna mellanrum. Programanropet baseras på följande syntax:

watch [OPTIONS] COMMAND

Tidsintervallet för när kommandot i watch ska köras definieras med alternativet -n SECONDS. Avsluta watch med tangentkombinationen [CTRL] + [C].

13. wc

Kommandot Linux wc (förkortning för ordräkning) visar antalet rader, ord, bokstäver, tecken och/eller byte i en textfil, på begäran. Kommandots övergripande syntax är:

wc [OPTIONS] FILE

Om wc anropas utan alternativ motsvarar utdata mönstret LINES WORDS CHARACTERS FILE. För filtrerad utdata stöder kommandoradsprogrammet alternativen: -l (rader), -c (byte), -m (tecken), -L (längden på den längsta raden) och -w (ord).

14. xargs

Kommandot Linux xargs låter dig överföra utdata från ett tidigare kommando till ett nytt kommando som ett argument. Vanligtvis används detta tillsammans med Pipe (|) som en omdirigeringsoperator. Använd xargs enligt följande syntax:

COMMAND1 | xargs [OPTIONS] COMMAND2

xargs kan till exempel användas i kombination med kommandot find. I följande exempel identifierar find alla filer i den aktuella katalogen som matchar söktermen *.tmp och skriver ut deras namn till standardutmatningen. Där accepteras filnamnen i xargs och skickas som argument till kommandot rm.

find . -name '*.tmp' | xargs rm

Den översikt som presenteras här gör inte anspråk på att vara fullständig, men innehåller grundläggande Linux-kommandon med utvalda tillämpningsexempel för det dagliga arbetet med Unix-liknande operativsystem. En omfattande beskrivning av de kommandoradsprogram som presenteras här, liksom alla andra kommandon, finns i manualen till ditt operativsystem. En onlineversion av dessa hjälp- och dokumentationssidor finns tillgänglig via Linux man-pages-projektet av Michael Kerrisk.