vCPU:er är virtualiserade versioner av fysiska CPU:er och en grundläggande komponent i molnbaserad databehandling. En stor fördel med dessa virtualiserade databehandlingsenheter är deras goda skalbarhet, vilket är anledningen till att de spelar en viktig roll inom molnbaserad hosting.

Vad gör en vCPU?

En vCPU (Virtual Central Processing Unit) är den virtualiserade varianten av en fysisk CPU. Med andra ord är vCPU:er de centrala styrenheterna i virtuella maskiner (VM) och molnmiljöer. Dagens flerkärniga processorer kan inte bara användas som en enda vCPU, utan också som bas för flera virtuella CPU:er. Antalet potentiella vCPU:er är inte kopplat till antalet kärnor och trådar (se multithreading), utan snarare till resultatet av följande beräkning:

(Trådar x Kärnor) x Antal fysiska CPU:er = Antal vCPU:er

vCPU:er är mjukvaruimplementeringar av fysiska mallar, som uppfattas som riktiga processorkärnor av operativsystemet. Varje virtuell maskin kräver minst en vCPU. Beroende på scenariot kan dock flera virtuella centralprocessorer tilldelas om det behövs.

Vilka är fördelarna med vCPU:er?

Virtuella CPU:er har några betydande fördelar jämfört med sina fysiska motsvarigheter. De viktigaste fördelarna är:

  • ökad skalbarhet
  • förbättrad effektivitet
  • ökad flexibilitet
  • lägre kostnader

En annan stor fördel med virtualisering är den utmärkta skalbarheten hos hårdvaruresurserna. De virtuella processorerna (vCPU) som används i en virtuell maskin kan till exempel komma från flera olika fysiska värdar. Det innebär att processorns prestanda enkelt kan skalas upp när arbetsbelastningen ökar.

Om vCPU:er inte längre behövs kan de enkelt användas för andra virtuella maskiner. Detta är särskilt värdefullt för webbhotellleverantörer, eftersom den underliggande infrastrukturen kan delas upp mellan kunderna på ett särskilt effektivt sätt. Användarna drar också nytta av detta genom att deflexibelt kananpassa kraven på vCPU:er. Eftersom det inte finns någon fast hårdvarukonfiguration är det enklare att öka eller minska processorkraften för molnservrar eller virtuella privata servrar.

Effektiviteten och skalbarheten hos en vCPU är också fördelaktig när det gäller kostnader. Flera operativsystem, inklusive respektive programvara, kan köras på ett enda värdsystem. Detta innebär att den tillgängliga datorkraften utnyttjas optimalt och i många fall minskar behovet av ytterligare hårdvara.

Tips

Du kan läsa mer om skillnaderna mellan virtualiserade och fysiska centralprocessorer i vår artikel”CPU vs. vCPU”.

När används vCPU:er?

vCPU:er är nödvändiga för att molnbaserad databehandling ska fungera. När hårdvara och mjukvara görs tillgänglig i molnet används virtuella databehandlingsenheter. Dessa används till exempel som en del av molnlagring, serverhosting eller vid användning av en molnbaserad dator som Windows 365. Hur många vCPU:er som faktiskt krävs beror på din arbetsbelastning. I många scenarier räcker det med en till två vCPU:er. För mer krävande arbetsbelastningar som databaser, e-post eller spelserver är kraven högre. Detta gäller även vid användning av fysiska datorer.

Containerplattformar som Docker är en annan typ av virtualiseringsteknik som bygger på vCPU:er. Till skillnad från virtuella maskiner, där fullt fungerande system virtualiseras, virtualiserar containerplattformar endast enskilda applikationer.

Hur man beräknar vCPU-kravet

Den stora utmaningen i en virtualiserad miljö är att tillhandahålla tillräckligt med vCPU:er utan att slösa bort datorkraft. För att räkna ut hur många vCPU:er du behöver kan du använda antalet fysiska kärnor som referens. Om programvaran (glöm inte operativsystemet) till exempel kräver åtta fysiska kärnor bör du tilldela åtta vCPU:er till den virtuella miljön.

Om kraven senare ökar eftersom du börjar köra fler applikationer samtidigt eller projektet blir mer komplext, kan du helt enkelt öka antalet vCPU:er. När kraven minskar, minskar du helt enkelt antalet vCPU:er.

För beräkningsintensiva arbetsbelastningar är det också viktigt att vCPU:er tilldelas olika fysiska CPU:er. Om du till exempel har hårdvara med en dual-core CPU (2 fysiska och 4 logiska kärnor) som utgångspunkt, bör du dela upp de fyra logiska kärnorna enligt följande för optimal prestanda:

  • Du tilldelar logisk kärna 0 och logisk kärna 2 till den första virtuella maskinen. Dessa är de första kärnorna i de dual-core-processorer som har installerats fysiskt. De resurser som görs tillgängliga bör vara tillräckliga för att utföra arbetsbelastningen.
  • Under tiden kan du använda logisk kärna 1 samt logisk kärna 3 (de andra kärnorna i de fysiska dual-core-processorerna) för en andra virtuell maskin för arbetsbelastningar som inte har höga krav, till exempel en DNS-server.
Gå till huvudmeny